White Material
Originaltitel: White Material
Regi: Claire Denis
En våldsam inbördeskonflikt i ett icke namngivet afrikanskt land närmar sig familjen Vials kaffeplantage, men Isabelle Hupperts ägarinna vägrar lämna familjemarken som hon hela livet betraktat som sitt hem. White Material skildrar en postkolonial identitetskris i form av en lika rörande som upprörande karaktärsstudie.
Med kritikerhyllade White Material återvände Claire Denis till barndomens Afrika från långfilmsdebuten Chocolat (1988). Specifikt till Kamerun – även om landet denna gång aldrig nämns vid namn.
Anonymiseringen har kritiserats, då det av vissa anses spegla idén om Afrika som ett enda land. Å andra sidan kan valet ses som en spegling av det förenklade perspektivet hos filmens huvudperson: Isabelle Hupperts kaffeplantageägarinna Maria Val.
En inbördeskonflikt närmar sig, våldet flåsar familjen Val i nacken – men Maria vägrar vika och vägrar lämna. Inte ens den labila sonen kan få henne att öppna ögonen för verkligheten.
Cornelia Ruhe, professor i romantikens litteratur och mediestudier vid Mannheims universitet, lyfter fram Chocolat och White Material som varandras parfilmer i en artikel i antologin The Films of Claire Denis: Intimacy on the Border (2014). Bägge filmer utforskar relationen mellan kolonisatörer och koloniserade, men till skillnad från France i Chocolat är Maria blind för sin egen makt. Tvärtom ser hon sig som rättmätig markägare – kanske rentav ett offer.
Den hotfulla stämningen skulle troligen få de flesta i hennes position att överväga en hemresa. Men till vilket hem? ”För Maria och hennes familj verkar inte Frankrike vara ett val längre. I stället betraktas det som en exil som inte skulle ge dem samma individuella frihet som Afrika”, skriver Ruhe. Hon ser filmen som en allegori – inte över kolonialismen, utan ideologin som ersatt den: kapitalismen. Det är ingen slump att den vita familjen i White Material odlar just kaffe, en av huvudprodukterna för kolonial exploatering.
Manuset är skrivet av Denis och Marie Ndiaye, författaren bakom bland annat Tre starka kvinnor (2009). Till skillnad från Denis har Ndiaye bara vuxit upp i Frankrike. De utgör en intressant duo: en vit kvinna som beskriver sig som ”une fille d’Afrique” (en flicka från Afrika), respektive en svart kvinna med afrikanska rötter som betraktar sig som ”100 procent fransyska”.