Svinen
Originaltitel: Les Salauds
Regi: Claire Denis
En skuldsatt mans självmord får en sjökapten att återvända till Paris, där han snabbt börjar ana ugglor i mossen. Sökandet efter den skyldige leder honom mot maktens skuggiga korridorer i en otäckt becksvart noir, inspirerad av Akira Kurosawas Onda män sover gott och William Faulkners Det allra heligaste.
Såväl originaltiteln som filmen sägs vara inspirerad av Akira Kurosawas Onda män sover gott (på franska: Les Salauds dorment en paix). Båda handlar om girighet och makt, korruption och kapitalism. Sjökaptenen Marco (Vincent Lindon) återvänder hem till Paris och sin syster vars make tagit sitt liv, vilket hon skyller på en skuldsituation som orsakats av Michel Subors skoningslösa affärsman. Marco tar på sig att försöka infiltrera familjefiendens smutsiga bubbla.
Svinen är något för Claire Denis så ovanligt som en hämndhistoria, men berättad med en för regissören utmärkande drömsk suggestionskraft. Likt vissa av hennes tidigare filmer, främst S’en fout la mort (1990) och Jag är inte sömnig (1994), finns drag av film noir, menar filmkritikern Max Nelson:
”Like the shadows blocking out key areas of the frame in a Val Lewton film, or the requisite locked attic door in a haunted-house story, the narrative ellipses that open Claire Denis’s murky, rain-soaked, profoundly upsetting film noir could be concealing anything – but it’s hard to imagine they’re hiding anything you’d want to see for yourself.” (1)
Fotografen Agnès Godard arbetar med mörka, orangeklibbiga färgtoner och en bitvis lågupplöst, abstrakt textur som matchar filmens grumliga labyrint. Utåt sett har den starka Marco vad som krävs för att jaga ett kapitalistiskt rovdjur i en nattsvart stadsdjungel, men det blir snabbt uppenbart att Svinen är av den noir-kaliber där alla faller.
I en intervju på filmsajten MUBI berättar Denis att hon förutom Onda män sover gott även inspirerades av William Faulkners Det allra heligaste (1931), en kontroversiell roman om våldtäkten och kidnappningen av en välbärgad collegetjej. En ytterligare inspirationskälla var det vardagliga medieflödets vidrigheter – en märklig näring för folket, menar hon. Särskilt när ekonomin är så dålig som när Svinen gjordes.
Filmen leder oss in i mörkret som vi annars bara skrollar förbi. ”Det är inte banalt, det är aldrig banalt”, säger Denis.
(1) Max Nelson, Film Comment (2013).