Cinemateket
Länge leve kärleken!

Länge leve kärleken!

Originaltitel: Ai qing wan sui

Regi: Tsai Ming-liang

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Tre vilsna människors vägar korsas i en nyproducerad lägenhet utan ägare. Med kärlekslöst sex, självmordstankar, udda lekar och många tårar skildrar Tsai Ming-liang Taipeis själlösa storstadslabyrint i en film som tillsammans med Milcho Manchevskis Innan regnet faller fick dela på Guldlejonet i Venedig.

Lee Kang-shengs självmordsbenägna säljare ser en kvarglömd nyckel till en tom, nybyggd lägenhet. Han bestämmer sig för att flytta in. En natt får han oväntat besök från lägenhetens mäklare som är i sällskap av en ung man som hon lockat med sig för ett engångsligg. När även engångsligget stjäl en nyckel till lägenheten bor plötsligt två inkräktare under samma tak.

Storstadslabyrintens själlöshet står i fokus i Länge leve kärleken!, vars skildring av samtida Taipeis hastiga utveckling tar rygg på den samhällskritik som skymtas i Edward Yangs tidiga långfilmer – inte minst Kong bu fen zi (1986), även känd under sin internationella titel The Terorrizers.

Nya vågen-manusförfattaren Chu T’ien-wen, främst känd för sina många samarbeten med Hou Hsiao-hsien, har i en essä beskrivit den förvirrade stämning som uppstod bland filmskapare och kritiker efter en visning av Länge leve kärleken!. Flera trodde att det var en grovklippning och att musik skulle läggas till i senare skede. Framför allt reagerade flera på den avslutande scenen där mäklaren gråter oavbrutet. Sex minuter som, i jämförelse med mer konventionella gråtscener, kan upplevas som en evighet.

En som uppskattar tårarna är konstvetaren och filmkritikern Jean-Pierre Rehm:

“With the narrative carried off by the polluted waters of a world without mourning, tears themselves no longer perform the duty of mourners. Whence the intensity of the incessant crying at the end of Vive l’Amour, because it is free of any cause, exempt from any story, past or present. These painful sobs flow into a place where no drama has tread. […] What is this place? It is the site of intangible despair, of suffering without regret. […] An emergency exit that offers no relief or exit, that reveals that there is no other world and that no tears shed hold any promise.” (1)

Utanför Taiwans inre filmkretsar möttes Länge leve kärleken! av mer beröm. Bland annat på Venedigs filmfestival, där filmen delade Guldlejonet med Milcho Manchevskis Innan regnet faller (1994).

(1) Jean-Pierre Rehm, övers. J. Ames Hodges, ”Bringing in the Rain”, i Tsaï Ming-liang (1999).

Läs mer om ”Länge leve kärleken!” i Svensk Filmdatabas

Skriv ut