Cinemateket
Fyra filmer av César Galindo

Fyra filmer av César Galindo

Originaltitel: Levande sand / Fem minuter för Amerikas döda / Cholo soy / Stockholmstango

Regi: César Galindo

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Sedan slutet av 1980-talet har César Galindo arbetat mellan Sverige och Peru. De flesta av hans filmer är inspelade i Peru, men han har även gjort filmer i Sverige. I detta program visas en av de senare filmerna tillsammans med några av de som han gjorde i Peru – filmer som tillsammans visar på mångfalden av cinematografiska uttryck i Galindos filmografi.

César Galindo är en av flera filmskapare med rötter utomlands som gjorde filmer i Sverige med hjälp av Filmverkstan, en organisation som grundades av Svenska Filminstitutet och Sveriges Television med syfte att ge filmskapare utanför den etablerade filmbranschen en möjlighet till att producera film.

Galindo kom till Sverige efter att ha lämnat sitt hemland för Paris, där han hade studerat till arkitekt. Sina första filmer gjorde han däremot i Sverige, och redan med dem återvände han till sitt hemland Peru för att dokumentera och gestalta situationen där – bland annat i debutfilmen Levande sand som är en dokumentär om Villa El Salvador, en kåkstad utanför Lima som bosattes 14 år tidigare men som vid tiden för filmens inspelning beboddes av 300 000 personer.

Fem minuter för Amerikas döda och Cholo soy är två korta filmer om Perus koloniala historia – den ena genom en storslagen tagning över en kyrkogård och en bitsk kommentar om “upptäckandet” av Amerika, den andra genom framförandet av en sång sjungen av Luis Abanto Morales om erfarenheten av att tillhöra den peruanska ursprungsbefolkningen (en erfarenhet som Galindo själv delar).

Stockholmstango var Galindos första film i längre format. Som antytt av titeln utspelar den sig i Stockholm, och det är en film som skildrar staden som en plats där olika kulturer möts och blandas. Liksom flera filmskapare i exil präglas Galindos filmografi av en dubbel skådeplats – ett före detta och ett nuvarande hem. I en intervju från 1992 diskuterar Galindo just detta – tankar som återges med orden:

”Det går inte att bortse från att man är peruan, menar han. Fast ibland har han lust att bara göra fantasifulla fiktioner i europeisk miljö, som Kungen av Danvikstull, eftersom det många gånger både är besvärligt och farligt att filma i Peru. Landet är lika rasistiskt som Sydafrika, men i Peru är rasismen svårare att komma åt därför att den inte är lika klart formulerad, gränserna är suddigare.” (1)

(1) Helene Aastrup, ”Cesar Galindo: Arkitekt, filmare, indian”, Film & TV nr. 3 (1992).

Text: Stefan Ramstedt.

Efter visningen samtalar César Galindo med John Sundholm, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet.

Skriv ut