Mississippi Masala
Originaltitel: Mississippi Masala
Regi: Mira Nair
Förbjuden kärlek är ett tema som intresserat sedan filmens barndom, men Mississippi Masala är ingen vanlig Romeo och Julia-skildring. En oskuldsfull romans blir utgångspunkten för att undersöka vilken form av kärlek som är möjlig i en rasistisk värld när Mina och Demetrius förälskade möts med förtret från bådas familjer.
1972 tvingades den indiska minoritetsgruppen som levde i Uganda att lämna landet. Enligt den dåvarande diktatorn Idi Amin hade gruppen 90 dagar på sig att fly. Han menade att Uganda från och med nu endast tillhörde de svarta afrikanska medborgarna, trots att en del av minoritetsgruppen hade bott i Uganda i flera generationer och inte kände till något annat hemland.
När regissören Mira Nair var på pressturné i USA för debutfilmen Salaam Bombay! (1988) fick hon höra om denna minoritetsgrupp. En del av dem hade hamnat i sydstaten Mississippi och blivit småföretagare, vilket planterade idén till det som kom att bli hennes andra långfilm.
Mina och hennes föräldrar, som först och främst identifierar sig som ugandier, är tredje generationens indiska invandrare som bor i Kampala. När familjen tvingas lämna Kampala och hamnar i USA uppstår en känsla av rotlöshet i familjen. Åren går men föräldrarna längtar fortfarande till Uganda, medan Mina känner sig alltmer hemma i sydstaten. När Mina och Demetrius, som är svart, blir kära reagerar omgivningen med att fördöma kärleken bortom gränserna.
Mississippi Masala är en unik film som vill utreda hur rasism som maktutövning internaliseras och rör sig relationellt mellan minoritetsgrupper. Filmens skildring av exil och utanförskap är flerspårig – här finns en familj som tvingas fly ett land på grund av rasism, en vardagsskildring av hur olika minoriteter försöker samexistera och en kärlekshistoria över gränserna. Trots det allvarsamma temat bjuder filmen på en underhållande berättelse. Mira Nairs förmåga att sammanfatta det lättsamma med det existentiella gav henne regipriset på Venedigs filmfestival.
Text: Kaly Halkawt.