Cinemateket
Batang West Side

Batang West Side

Originaltitel: Batang West Side

Regi: Lav Diaz

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

En filippinsk polis i Jersey City, New Jersey, utreder mordet på en ung filippinsk man, vars liv i USA skildras genom förhör och återblickar. Lav Diaz första slow cinema-epos är en melankolisk studie av livet i exil, ett osminkat porträtt av USA och en smärtsam metaforisk skildring av Filippinerna.

Hanzel, en ung filippinsk man, skjuts till döds i ett snålkallt, snöigt Jersey City, New Jersey. Juan, en annan filippinier i exil, leder utredningen.

Lav Diaz är en av den filippinska filmens främsta företrädare under 2000-talet. Med en film om året och ett säreget, långsamt berättande – hans filmer brukar lyftas fram som exempel på slow cinema – har han öppnat filmvärldens ögon för den filippinska verkligheten. De flesta av hans filmer är svartvita och mellan tre och en halv och nio timmar långa, som Guldlejonvinnaren Ang babaeng humayo (2016). Batang West Side var hans första riktigt långa film och den första som uppmärksammades internationellt – men den är i färg och följer på många sätt ett traditionellt polisfilmsnarrativ. Det är också Diaz enda film som utspelar sig utanför Filippinerna – och häri ligger filmens nerv, snarare än i frågan om vem som sköt Hanzel.

I återblickar förstår vi att Hanzel är i USA för att försöka få hem sin mor. Hon har emigrerat för att kunna försörja sina barn hemma i Filippinerna; hon är omgift med en äldre amerikansk man, samtidigt som hon har en affär med en filippinsk inackorderad. Hanzels morfar bor i Jersey City, och de flesta av hans vänner är filippinier. Flera av dem säljer shabu, crystal meth. Juan har posttraumatisk stress från åren som polis i Filippinerna, en exfru och barn som han inte träffar och en mamma som ligger i koma. Allt gör sig påmint när han försöker lösa en mordgåta där alla misstänkta är filippinier.

Alla står med en fot i vardera land, från skiftandet mellan språk till en ständigt outtalad idé om att återvända. Batang West Side är en melankolisk studie av livet i exil, ett socialrealistiskt porträtt av USA och – som så ofta hos Diaz – en metaforisk skildring av Filippinerna, där alla på olika sätt bär skulden för Hanzels död. Som morfadern säger under ett av förhören: ”Vad som hände med Hanzel är samma sak som hände med Filippinerna. Det saknas riktning. Våra hjältars ansträngningar har gått till spillo.”

Text: Anders Annikas.

OBS! Filmen visas utan paus.

Filmfakta

Originaltitel: Batang West Side
Regi: Lav Diaz
Medverkande: Joel Torre, Yul Servo, Gloria Diaz, Arthur Acuña, Priscilla Almeda, Raul Arellano
År: 2001
Land: Filippinerna, USA
Format: DCP (digitaliserad)
Längd: 5 tim 15 min
Dialogspråk: Tagalog och engelska
Text: Engelsk text, utan text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år

Batang West Side ingår i temat

Exil – Längtan efter ett hem

”Exil är drömmen om en ärorik återkomst. Exil är en uppenbarelse om revolution: Elba, inte Sankta Helena. Den är en oändlig paradox: att blicka framåt genom att ständigt blicka bakåt.” – Salman Rushdie, Satansverserna (1988)

Vissa lämnar sina hem och hittar ett nytt, för andra innebär lämnandet en förlust – inte bara av ett hem, utan även ett sammanhang och en förankring. Oavsett har den som är i exil tagit med sig en bit av den plats den lämnat, en blick som ger perspektiv och som ibland skaver. Minnena följer med i resväskan och därmed ofta en längtan. En längtan som är sentimental och skapar en bild av det forna hemmet som tar omöjligt stor plats och som inte alltid faktiskt är det hem som man lämnat.

Men som litteraturkritikern och författaren Kristoffer Leandoer skriver är andra sidan av exilens mynt att längta bort. Att inte känna sig hemma. Att lämna. Båda sidorna bygger på ”tron på att ett landskap, en stad, en bygd, en utsikt har en alldeles bestämd innebörd, att ett landskap betyder någonting. Att det äger en speciell kvalitet”, som författaren Pär Rådström uttryckt det.

Många har tagit sig an uppgiften att försöka förstå och beskriva känslan av utanförskapet på den nya platsen – förlusten av språklig, social och kulturell samhörighet. Och om försöken att återvinna denna samhörighet genom att återvända eller bygga ett nytt hem. Länge gjordes det med ett romantiskt skimmer lagt över exilen, i alla fall i västvärlden. Med ett omhuldande av utanförskapet och ett upphöjande av den kritiska blicken, i alla fall så länge det var en västerlännings blick.

1900-talet var inte nådigt mot den sortens romantiserande av exilen. Andra röster började höras om flykt och tillvaron i exil. Andra historier om maktlöshet, beroende och ilska.

Filmare har, precis som andra konstnärer, försökt skildra och förstå känslan av hemlöshet som många bär med sig. Filmen ger exempel på hur en utifrånblick, som den i exil besitter, kan förändra det universella språk som filmen är. För filmens historia är internationell. Filmare har rest världen runt för att uppfylla sina drömmar långt borta från hemmet. För att fly undan de som förvägrar dem drömmen och ibland deras liv. När de korsat Medelhavet, Atlanten – eller vilka gränser de nu varit tvungna att korsa – har de förändrat filmen.

Denna vår utforskar Cinemateket exilens plats inom filmen genom filmare vars konstnärskap präglas av exil, och vars utifrånblick och erfarenheter förändrat filmen genom historien.

Vi gör det genom Max Ophüls som tog med sig hemstaden Wien vart han än flydde och vart han än gjorde filmer. Genom Claire Denis filmer, där människor fängslade av sina ursprung försöker navigera sig genom det förflutna. Genom Safi Faye, som ständigt återvände till sitt Senegal. Genom Sarah Maldoror som tog med sig kameran världen runt. Genom Tsai Ming-liang som skildrar gränslöshet i ständig kamp med gränser. Genom Jim Jarmuschs porträtt av särlingar och missanpassade på jakt efter tillhörighet.

Vi gör det genom filmer som utforskar förlust, att lämna ett hem, att komma till en ny plats, skapa ett nytt hem och att längta tillbaka. Filmer av de som i exil tagit med sig sitt lands filmiska traditioner och språk och infogat dem i det nya landets. Filmer som utforskar förhållandet mellan det man lämnat bakom sig och det man kommer till. Filmer om att längta hem till den plats som man lämnat och att till slut återvända.


Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Exil – Längtan efter ett hem