Teza
Originaltitel: Teza
Regi: Haile Gerima
I flera parallella tidsplan vecklas berättelsen om Anberber ut – en ung man som lämnat Haile Selassies Etiopien för ett liv som hårt arbetande medicinstudent i Västtyskland. Haile Gerimas mångfacetterade skildring av den svåra återkomsten till hemlandet efter diktatorns fall belönades med Juryns stora pris vid filmfestivalen i Venedig.
Teza inleds med den förlorade sonens återkomst, när Anberber välkomnas till hembyn av sin mor efter många års separation. Hon blir först överlycklig av återseendet, men snart visar det sig att sonen har varit med om fruktansvärda händelser som satt djupa spår i hans inre. Märkt av såväl posttraumatiskt stressyndrom som ett amputerat ben, haltar Anberber omkring i det torra landskapet – en främling inför såväl sig själv som sin omgivning. Bygemenskapen provar att ”fördriva djävulen” ur honom, och kallduschen från det heliga vattnet får minnena att strömma tillbaka.
Regissören och manusförfattaren Haile Gerima flyttade tidigt till USA, där han utbildade sig till regissör. I egenskap av såväl filmskapare – med verk som Bush Mama (1979) – som lärare på Howard University i Washington, är han där en inflytelserik gestalt inom den svarta, så kallade L.A. Rebellion-rörelsen. Från 1970-talet och framåt har han arbetat i såväl USA som Etiopien, och Teza kan förstås som en sammanfattning av erfarenheterna av att leva i exil med dubbla kulturella identiteter. Filmen var viktig för Gerima, som enligt egen uppgift ägnade fjorton år åt projektet.
Filmens berättelse alternerar mellan två parallella tidsplan: å ena sidan dess samtid, å andra sidan Anberers bakgrundshistoria. Vi får följa hans mångåriga liv i tysk exil, där han skaffar sig utbildning och kunskap, samt drömmar om att en dag kunna hjälpa till och bygga upp sitt hemland. När han slutligen återvänder visar det sig dock att det nya kommuniststyret under Mengistu är lika godtyckligt och våldsamt som den gamla diktaturen.
Med hjälp av en rad olika tekniker – från huvudpersonens berättarröst till sepiatonade drömsekvenser och intensiv klippning – tar filmen oss in i Anberbers psyke och ger en komplex bild av svårigheterna i att återvända till sitt hemland efter en lång tids exil. De inte sällan starka bilderna ackompanjeras av ett soundtrack som rör sig från traditionella tongångar till meditativ etiopisk jazz.
Text: Johannes Hagman.