Melancholia
Originaltitel: Melancholia
Regi: Lars von Trier
Skådespelare: Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg, Kiefer Sutherland
Så skimrande var aldrig undergången som i von Triers unisont hyllade allkonstverk om två systrar under jorden sista dagar. Estetiskt hans mest förföriska film sedan Breaking the Waves (1996) och med en lika bångstyrig och barnsligt klarsynt huvudperson. Kirsten Dunsts Justine plågas av en oförklarlig melankoli och förmår inte spela med i sitt fantastiska liv som nygift, vacker och extremrik. Hon är den som först skymtar planeten Melancholia, på kollisionskurs med jorden. Hon anar att slutet är nära och flyr sin storslagna bröllopsmiddag på Tjolöholms slott - där von Trier har samlat ihop alla sina favoritskådespelare som om det verkligen var ett avskedsparty - för att förbinda sig med naturens sista suck både fysisk och mentalt.
"Life on earth is evil, no one will miss it", tröstar Justine sin ångestridna syster, spelad av Charlotte Gainsbourg, medan Kiefer Sutherland som systerns dryga make in i det sista försöker mansplaina bort katastrofen. Ångesten och depressionen, som i Antichrist (2009) kom ut som ett mordiskt primalskrik blir i Melancholia upphöjda till extatisk, svävande sorg i mäktig final som ska ses på stor duk. Mottagandet i Cannes var så okaraktäristiskt varmt att von Trier var tvungen att sabba stämningen med ett fatalt Hitlerskämt under presskonferensen.
Melancholia. 2011, Danmark, Sverige, Frankrike, 2 tim 15 min, engelska, svensk text, 35 mm, tillåten från 11 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.