Slutsålt! Interstellar 70 mm
Originaltitel: Interstellar
Regi: Christopher Nolan
Skådespelare: Matthew McConaughey, Anne Hathaway, Michael Caine
I en nära framtid har människan genom egoistisk exploatering förstört jorden. Tekniken är överflödig och den levande (sista?) generationens främsta syfte är att odla de grödor som fortfarande finns kvar. Snart går också den sista majsskörden upp i rök. Genom en ödets nyck leds forna piloten och ingenjören Cooper (Matthew McConaughey) och hans dotter Murphy till en hemlig rymdstation där de möts av hans gamla mentor - nu chef för ett kraftigt reducerat NASA - Dr. Brand (Michael Caine): "Jag är inte rädd för döden. Jag är en gammal fysiker - Jag är rädd för tiden". För att rädda mänskligheten övertalas änklingen Cooper att lämna sina barn och bege sig ut i det okända.
Maskhål och gravitationsavvikelser medför att tiden i rymden rör sig i en annan hastighet än tiden på jorden, ibland med hjärtskärande konsekvenser. Som när Cooper befinner sig på en obeboelig planet full av vatten och inser att hela hans dotters barndom har passerat, samtidigt som han själv bara har åldrats några minuter.
I bakgrunden av kompositören Hans Zimmers fängslande filmmusik hörs i scenen ett distinkt tickande varje 1,25 sekund. Enligt en populariserad teori på nätet motsvarar varje slag ett dygn på Jorden.
Interstellar. 2014, USA, Storbritannien, 2 tim 49 min, engelska, utan text, 70 mm, tillåten från 11 år. Visningsmaterial från Norsk filminstitutt.
Läs mer om ”Slutsålt! Interstellar 70 mm” i Svensk Filmdatabas
Slutsålt! Interstellar 70 mm ingår i temat
Tid: Christopher Nolan - Tiden i huvudrollen
Alltsedan debuten med Following (1998) har Christopher Nolan satt den filmiska tiden i centrum. Han har vridit och vänt på den och låtit den röra sig i olika hastighet i parallella tidslinjer. Rollfigurer som rör sig framåt i tiden interagerar med personer som rör sig i motsatt riktning och fysiska gränser stramas åt och suddas ut. En regissör som så konsekvent fokuserar på ett ickelinjärt berättande skulle lätt kunna betraktas som svår, men Nolan har lyckats med konststycket att kombinera ett personligt (och emellanåt mycket invecklat) konstnärligt tilltal med en stor publik.