Dunkirk 70 mm
Originaltitel: Dunkirk
Regi: Christopher Nolan
Skådespelare: Tom Hardy, Cillian Murphy, Harry Styles
I tre separata kapitel - vart och ett urskilt med en egen tidsmarkör - iscensätter Christopher Nolan Operation Dynamo, den heroiska insatsen där Storbritannien skeppade hem sin strandsatta armé från franska Dunkerque under andra världskriget. I "en vecka" får vi följa de allierade soldaterna som i den franska kuststaden omringats av tyska styrkor. Deras tid är utmätt och de väntar på ett mirakel. "En dag" kretsar kring en pappa och hans son som, tillsammans med flera andra ur frivilligstyrkorna, i en vanlig fritidsbåt korsar kanalen för att hämta hem sina landsmän. "En timme" utspelar sig bland RAF-piloterna i luften. De är där för att förhindra att båtarna (och soldaterna) utsätts för beskjutning. I Hans Zimmers soundtrack tickar klockan ödesmättat i bakgrunden. Tiden är vital, varje sekund räknas.
"... det är väldigt fint gjort, det är laddat och det är fängslande - och det blir en väldigt bra film!" skrev filmkritikern Johan Croneman i sin recension i Dagens Nyheter.
Precis som Christopher Nolan alltid har valt att spela in sina filmer analogt (stora delar av Dunkirk är inspelade på formatet IMAX 65 mm) vill han göra sina effekter "på riktigt" och undviker digital teknik. Vissa inspelningsdagar låg 62 olika (riktiga) fartyg ute på vattnet samtidigt, och flera autentiskt byggda Spitfireplan flög i luften. För att dryga ut de enorma soldatmassorna på stranden användes utöver 1500 statister även utklippta siluetter i papp.
Dunkirk. 2017, USA, Storbritannien, 1 tim 46 min, engelska, utan text, 70 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Norsk filminstitutt
Läs mer om ”Dunkirk 70 mm” i Svensk Filmdatabas
Dunkirk 70 mm ingår i temat
Tid: Christopher Nolan - Tiden i huvudrollen
Alltsedan debuten med Following (1998) har Christopher Nolan satt den filmiska tiden i centrum. Han har vridit och vänt på den och låtit den röra sig i olika hastighet i parallella tidslinjer. Rollfigurer som rör sig framåt i tiden interagerar med personer som rör sig i motsatt riktning och fysiska gränser stramas åt och suddas ut. En regissör som så konsekvent fokuserar på ett ickelinjärt berättande skulle lätt kunna betraktas som svår, men Nolan har lyckats med konststycket att kombinera ett personligt (och emellanåt mycket invecklat) konstnärligt tilltal med en stor publik.