The Dark Knight Rises
Originaltitel: The Dark Knight Rises
Regi: Christopher Nolan
Skådespelare: Christian Bale, Anne Hathaway, Michael Caine
Sju år har förflutit sedan den första filmen i Christopher Nolans Batman-trilogi, och än längre tid har passerat i den avslutande delens fiktiva värld. Batman är i The Dark Knight Rises en åldrad superhjälte som för att bevara friden i staden tagit på sig skulden för Harvey Dents död åtta år tidigare. Han har dragit sig tillbaka till sitt slott, och blivit särlingen Bruce Wayne på heltid. Den hemliga grottan, Batmobilen och läderlappsdräkten vilar under ett lager av damm.
Men i Gotham City är tiden cyklisk. Korruptionen är ständigt förhärskande och ondskan dyker alltid upp i nya skepnader. I skuggorna och i gångarna under staden har det börjat röra på sig och snart dyker den skoningslösa Bane upp för att slutföra det hans mentor Ra's Al Ghul tidigare misslyckats med - att förgöra Gotham City och dess invånare.
Fredrik Strage skrev i Dagen Nyheter att filmen var "rysligt bra" och att Nolan med The Dark Knight Rises "skapat ett storstadsäventyr som slår all annan superhjälteaction." Att Nolan med sin tredje Batmanfilm format ett bombastiskt epos som " inte bara blir världens mäktigaste superhjälteäventyr utan en trilogi av samma dignitet som Sagan om ringen".
The Dark Knight Rises. 2012, USA, Storbritannien, 2 tim 32 min, engelska, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.
Batman Begins (2005, 35 mm) visades lördag 7 september 18.30
The Dark Knight (2008, 35 mm) visas lördag 28 september 18.30
.
Läs mer om ”The Dark Knight Rises” i Svensk Filmdatabas
The Dark Knight Rises ingår i temat
Tid: Christopher Nolan - Tiden i huvudrollen
Alltsedan debuten med Following (1998) har Christopher Nolan satt den filmiska tiden i centrum. Han har vridit och vänt på den och låtit den röra sig i olika hastighet i parallella tidslinjer. Rollfigurer som rör sig framåt i tiden interagerar med personer som rör sig i motsatt riktning och fysiska gränser stramas åt och suddas ut. En regissör som så konsekvent fokuserar på ett ickelinjärt berättande skulle lätt kunna betraktas som svår, men Nolan har lyckats med konststycket att kombinera ett personligt (och emellanåt mycket invecklat) konstnärligt tilltal med en stor publik.
