L'Amour fou

Efter att ha sett Bulle Ogier och Jean-Pierre Kalfon i Les Idoles (1968), en musikal av Marc'O, bestämde Jacques Rivette att duon skulle spela huvudrollen i hans tredje långfilm: L'Amour fou. Trots att filmen är över fyra timmar lång så omfattade manuset endast två sidor och själva inspelningen tog bara fem veckor.

Claire (Ogier) och Sébastien (Kalfon) ingår i ett teaterkollektiv som ska sätta upp Jean Racines Andromake (1668). Sébastien är regissören och Claire har en av huvudrollerna. Deras repetitioner filmas samtidigt av ett tv-team lett av Andre S. Labarthe (själv filmare och tidigare kritiker på Cahiers du cinéma). Medan Rivette spelar in Kalfon som regisserar sitt teaterkompani (på 35 mm), filmar Labarthe denna teaterrepetition (på 16 mm). Kombinationen av båda dessa tagningar resulterar i den färdiga filmen där gränsen mellan fakta och fiktion samt livet och konsten är hårfin. Vi följer dessa repetitioner och observerar hur pjäsen tar form samtidigt som Claires och Sébastiens privata kärleksrelation sakta börjar lösas upp. Scenen där Sébastien skär sönder sina kläder med rakblad och sax är en av de känslomässigt mest intensiva i filmhistorien.

L'Amour fou. 1969, Frankrike, 4 tim 12 min (plus 20 min paus), franska, engelsk text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Les films du Losange.

Filmen visas med en paus på 20 min.

Läs mer om ”L'Amour fou” i Svensk Filmdatabas