
Au bord du monde
Originaltitel: Au bord du monde
Regi: Claus Drexel
Skådespelare: Jeni, Wenceslas, Christine, m. fl.
"När man ser på saken så utvecklas människan bakåt," filosoferar Alexandre från sin koja av kartonger vid Seines strand. "Hon är på väg tillbaka till sitt förflutna. Grottorna bli våra palats och lägenheter. Det enda som kommer saknas är dinosaurierna." Dokumentärfilmer om marginaliserade existenser och mänskligt lidande finns det många av. Ibland kommer de åt en nerv, tvingar oss att se det som de flesta helst skyndar förbi. Ofta är effekten kortvarig och empatin övergående. Kanske just för att man har blivit tvingad.
Claus Drexels formstarka, nästan episka dokumentär, med skimrande foto av Sylvain Leser och Verdis Nessun dorma på ljudspåret dröjer sig däremot kvar och förändrar något. Kanske just för att den inte tvingar någon. Den betvingar.
I Drexels Paris existerar grottorna och palatsen sida vid sida. Eftersom filmen till stor del är inspelad i färgsprakande nattbelysning, ofta med vidvinkel, får man en känsla av att staden, med sina tjusiga sevärdheter och palats finns till enbart för dessa existenser i sina kojor, värmetäcken och grottor (men man hör bilarna som påminnelse om verkligheten). Att kameran ofta är lågt placerad när den väntar in sina huvudpersoners berättelser, gör att de verkar tala till oss lite ovanifrån som välvilliga lärare (men vi ser i ögonen hur mycket de längtat efter att bli lyssnade på).
Men framför allt är de individer - Christine, Pascal, Geni, Alexandr - inte en massa. Det är inte heller den sociala problematiken i sig som står i fokus utan - vad annars på Seines vänstra strand? - den existentiella. Vad innebär det att vara medellös? Vad finns kvar av en människa när allt utanpåverk har gått förlorat?
Au bord du monde. 2013, Frankrike, 1 tim 38 min, franska, engelsk text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Daisyday.
Au bord du monde ingår i temat
Människan: 52 filmer om vårens tema
Är människan skapelsens krona? Humanistiska filmskapare har gett oss hopp om vår art. Pessimister har använt filmen för att krossa vår självbild. Våren 2025 söker Cinemateket bland robotar, monster, änglar och idioter efter svar: Vad gör oss unika?
Läs mer om temat