Elefantmannen

Skådespelerskan Anne Bancroft såg David Lynchs experimentella debutfilm Eraserhead (1977) på en fest i Hollywood. Hon tipsade genast sin man, Mel Brooks, som letade regissör till en dramatisering av det medicinska fenomenet Joseph Merricks tragiska liv. Filmen utspelar sig i London på artonhundratalet där Merrick, som lider av en extrem form av neurofibromatos tvingas visa upp sitt groteska yttre på freakshows innan han blir räddad av en läkare, som också han till en början ser honom mer som ett forskningsobjekt än som en människa.

Har man beundrat hamsterkinderna på den lilla Damen i elementet eller det alien-liknande, slemmiga spädbarnet i Lynchs debutfilm så förstår man hur Bancroft och Brooks tänkte. Få kan hantera det monstruösa så ömsint som han utan att dölja att det är skrämmande. Men man förstår också vilken risk de tog. Lynch är inget självklart val till en på papperet ganska traditionell melodram med brittiska elitskådespelare i rollerna. Lika lite som komediveteranen Brooks var dess självklara producent. Det hade kunnat bli oavsiktlig skräckfilm eller oavsiktlig lök.

Anthony Hopkins hade till en början svårt att förhålla sig till Lynchs outgrundliga tystnad (vilket gav hans läkare rätt sorts lite stelbenta osäkerhet). John Hurt tillbringade timmar med att sminka av och på den tunga masken och led av begränsningarna, men hittade också sin rollfigur just genom hur svårt det var att agera mänsklig i en främmande kropp. Anne Bancroft älskade processen och ingen kunde förneka att Lynchs unika formkänsla fick den svartvita filmen att bolma av artonhundratalsångest.

Filmen blev en internationell succé, nominerades till åtta Oscar och innebar en överraskande vändpunkt för Lynch, som kanske hade tänkt sig ett liv inom konsten snarare än filmen.

The Elephant Man. 1980, Storbritannien, USA, 2 tim 4 min, engelska, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Läs mer om ”Elefantmannen” i Svensk Filmdatabas

Elefantmannen ingår i temat

Människan: 52 filmer om vårens tema

Är människan skapelsens krona? Humanistiska filmskapare har gett oss hopp om vår art. Pessimister har använt filmen för att krossa vår självbild. Våren 2025 söker Cinemateket bland robotar, monster, änglar och idioter efter svar: Vad gör oss unika?
Läs mer om temat