Hugo och Josefin
Originaltitel: Hugo och Josefin
Regi: Kjell Grede
Skådespelare: Marie Öhman, Fredrik Becklén, Beppe Wolgers, Inga Landgré
Sjuåriga Josefin känner sig ensam i det stora huset på landet, utan syskon och kompisar – tills den egensinnige Hugo dyker upp. Han bryr sig inte om att vara som alla andra och tillsammans upplever de stora äventyr. Älskad filmatisering av Maria Gripes böcker och en milstolpe inom svensk barnfilmshistoria.
Sjuåriga Josefin känner sig ofta ensam i den stora prästgården på landet. Hon har inga syskon, inga lekkamrater. Hon blir bekant med trädgårdsmästaren Gudmarsson, som ser snäll ut, lite som Gud på en av tavlorna där hemma. Gudmarsson introducerar henne för Hugo, en pojke som inte bryr sig om att vara som andra och som blir Josefins vän. Tillsammans upptäcker de världen, det lilla samhället, det övergivna tegelbruket och framför allt naturen där det finns så mycket att se och samla på. Så en dag är Hugo borta.
Till grund för Hugo och Josefin låg Maria Gripes populära barnboksserie som gavs ut 1961–1966. Tillsammans med långfilmsdebuterande regissören Kjell Grede skrev Gripe själv manus till filmen med målet att undvika att göra en bokstavstrogen filmatisering.
Filmen rosades vid premiären och välkomnades i Svenska Dagbladet som ett lovvärt försök att öppna ”en ny, artistisk väg för svensk barnfilm” som sedan 1950-talet dominerats av Astrid Lindgren-filmatiseringar.
1967 skrev Mauritz Edström i Dagens Nyheter att Grede gjort ”något så sällsynt som en barnskildring på film, där världen ses med barnens ögon, där saga och verklighet blir två sidor av samma fantastiska sak och tingens bisarra poesi färgar hela livet”. Edström menade att Grede i Hugo och Josefin utan att sentimentalisera lyckats upphäva gränsen mellan vuxenfilm för barn och barnfilm för vuxna:
”Det välgörande med Grede är nämligen att han inte uppfattar Hugo och Josefin som kategorin barn utan som små människor och att filmen inte exploaterar dem för lättfångna effekter, vare sig gråtmilda eller komiska. Han spejar och lyssnar inåt barndomslandet och har funnit fram till en enkelhet som är förbluffande rik båda på realistiska iakttagelser och roande övertoner. […] Det är en förtrollande underbar bild av livet som ett bebott äventyr Kjell Grede lyckas ge.” (1)
(1) Mauritz Edström, i Dagens Nyheter (1967).