Häxan

Med blott två långfilmer under bältet erbjöd Svensk Filmindustri den danska operasångaren, skådespelaren och regissören Benjamin Christensen full finansiering och fria tyglar. Idag är det svårt att föreställa sig: två miljoner kronor i budget - sin tids dyraste skandinaviska produktion - för att göra en självreflexiv föredragsskräckis om häxor, hysteri, svart magi och barnaoffringar, baserad på två års historiska studier i svartkonst och med kontroversiella Häxhammaren (en manual för häxjägare från 1486) som inspirationskälla. Och till råga på allt med regissören själv i rollen som Djävulen.

Christensen beskrev sitt verk, med kopplingar mellan sekelskiftets hysteri och medeltida djävulsföreställningar, som "en föreläsning i rörliga bilder". Snarare än de historiska upplysningarna slås man av det moderna bildspråkets försmak av framtida skräckstilister som Mario Bava, Dario Argento och Guillermo del Toro.

Christensen fortsatte filma i Tyskland, misslyckades med Hollywoodkarriären och återvände slutligen hem till Danmark. Idag är den danska demonregissören främst ihågkommen för sitt svenska stumfilmsmästerverk.

Häxan. 1922, Sverige, 1 tim 46 min, svenska mellantexter, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Läs Per Faxnelds text om filmen på svensk filmdatabas

Filmen visas med förinspelad musik komponerad av Matti Bye och visningen följs av ett samtal mellan illustratören och författaren Johan Egerkrans och Sebastian Lindvall, curator på Cinemateket.

Läs mer om ”Häxan” i Svensk Filmdatabas