Jag bekänner
Originaltitel: I Confess
Regi: Alfred Hitchcock
Montgomery Clifts katolska präst anklagas för mord, men hamnar i en rävsax när han inte kan rentvå sitt namn utan att bryta sin tystnadsplikt. Det mörka spänningsdramat Jag bekänner, efter Paul Anthelmes pjäs, frossar i falska anklagelser, skuldkänslor, utpressning och förbjudet begär. Ett klassiskt Hitchcock-recept i något annorlunda format som skar sig med samtida kritiker, men i efterhand har filmen stämplats som bortglömt mästerverk.
Premissen är klassiskt hitchcocksk med en falskt anklagad man i centrum. Skruven är att mördaren biktat sig för den anklagade, Montgomery Clifts stiliga präst, som i sin tur inte kan rentvå sitt namn utan att bryta tystnadsplikten. Dessutom har prästen inte sett mördaren med egna ögon.
På 1930-talet ska Alfred Hitchcock ha fastnat för Paul Anthelmes pjäs Nos deux consciences (1902). Förproduktionen av Jag bekänner var utdragen och rörig, med flera byten av manusförfattare. Först var det tänkt att den ungerska pjäsförfattaren George Tabori skulle bearbeta Anthelmes pjäs, men berättelsen - av Tabori tänkt som en allegori över McCarthyismen - blev för mörk för producenternas smak. Tabori ska senare ha avfärdat Hitchcock som en underhållare, och Jag bekänner som raka motsatsen till den europeiska film som pjäsförfattaren växte upp med, berättar Philip Oltermann i en del av Guardians "My Favourite Hitchcock"-följetong.
"I can tell why Tabori might have said that, but I also reckon couldn't have been more wrong. Even without Tabori's final touches, I Confess is Hitchcock's most European film: continental arthouse with a dash of British humour, barely touching the American gothic that became Hitch's trademark." (1)
Filmen utspelas i franskkanadensiska Québec, där filmen också spelades in. Spänningen byggs upp med dramatiska stadsbilder och skuggor, med utpressning och intriger kopplade till prästens flickvän, spelad av Anne Baxter. Hennes roll var först tänkt för Anita Björk, som Hitchcock hade sett i Fröken Julie (1951), men när hon väl anlände till Hollywood med sin familj vände Warner Bros. ryggen till regissörens förstahandsval.
Filmen mottogs kyligt vitt och brett, men omvärderades så småningom. Innan Oltermanns tidigare nämnda artikel stack Éric Rohmer ut hakan i Cahiers du cinéma genom att utnämna filmen till ett modernt mästerverk.
(1) Philip Oltermann, "My Favourite Hitchcock: I Confess", i The Guardian (8 augusti 2012).
Text: Sebastian Lindvall
Regi: Alfred Hitchcock, medverkande: Montgomery Clift, Anne Baxter, Karl Malden, 1953, USA, 1 tim 35 min, engelska, utan text, 35 mm, bildformat: 1.37:1, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från British Film Institute.