Cinemateket
Chaplins pojke

Chaplins pojke

Originaltitel: The Kid

Regi: Charles Chaplin

Skådespelare: Charles Chaplin, Edna Purviance, Jackie Coogan, Carl Miller

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Av en slump blir Chaplin fosterfar åt en bebis som lämnats av en mor som inte har råd att ta hand om honom. Tillsammans blir de ett fattigkvarterens radarpar och hjälps åt med den dagliga försörjningen. Chaplins första långfilm är en av de mest rörande skildringarna av en barn- och föräldrarelation på film.

En fattig kvinna lämnar sitt nyfödda barn i en rik familjs bil i hopp om att sonen ska få ett bättre liv. Dessvärre blir bilen stulen och barnet dumpas i ett slumområde. Där hittas han av Chaplins lilla luffare som tar hand om, uppfostrar och älskar honom. Tillsammans blir de ett fattigkvarterens radarpar. Den ene tar betalt för att laga grannarnas fönster, den andra ser till att det ska finnas fönster att byta ut. Men trots deras kärleksfulla relation vill socialtjänsten ta pojken ifrån fosterpappan, med hjärtslitande resultat.

Charles Chaplin är en av tidernas mest kända skådespelare och filmskapare. Hans lilla luffare, med den ikoniska gång- och klädstilen (svart plommonstop, käpp och en liten mustasch), dök för första gången upp på vita duken 1914 i kortfilmen Charlie vill fotograferas, och blev snabbt därefter mäkta populär över hela världen.

Chaplins pojke var Chaplins första långfilm. Tack vare längden kunde han nu fördjupa det mänskliga patos som antytts i tidigare filmer. Som publik kastas man mellan känslorna, mellan skratt och gråt – ”en film med ett leende och, kanske, en tår” som filmen presenterades som vid premiären.

Den femårige Jackie Coogan som spelar pojken hittade Chaplin i en vaudevilleföreställning, och han var, enligt Chaplin, en sann naturbegåvning. Coogan hade en fantastisk mimik, kunde härma vad som helst och behövde bara repetera varje scen ett par gånger före tagning. Aldrig förlorade han barnets direkta uttryck, menade Chaplin själv:

”Alla barn har begåvning i en eller annan form, konsten är att locka fram den hos dem. Med Jackie var det en enkel sak. Det fanns några få grundläggande regler för pantomim att lära honom och Jackie bemästrade dem snart. Han kunde förena känsla med handling och handling med känsla och kunde repetera gång på gång utan att mista spontanitetens effekt.” (1)

På 1950-talet skrev Chaplin själv musik till sina stumfilmer, och det är en av dessa ljudlagda versioner som visas i detta program.

(1) Charles Chaplin, Min självbiografi (1964).

Läs mer om ”Chaplins pojke” i Svensk Filmdatabas

Skriv ut