Cinemateket
En dam försvinner

En dam försvinner

Originaltitel: The Lady Vanishes

Regi: Alfred Hitchcock

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Diabolisk thrillerkomedi där förmögen tåglufferska dras in i utredningen av sin äldre medresenärs mystiska försvinnande. Spänning, elegans, charm och bitsk humor i tekniskt imponerande film full av ljuvliga biroller. En dam försvinner slog kassarekord i Storbritannien och hör till Hitchcocks bästa brittiska filmer.

Iris Henderson är väg hem från det fiktiva landet Bandrika när tåget hon färdas i fastnar i en lavin. Tillsammans med de andra passagerarna, bland dessa musikstudenten Gilbert och vänliga Miss Froy, tvingas hon tillbringa natten på ett hotell. När de nästa dag ska resa vidare får Iris en blomkruka i huvudet. Till undsättning kommer Miss Froy som senare mystiskt går upp i rök. När ingen av medpassagerarna tycks kännas vid den försvunna damen tvingas Iris ta saken i egna händer.

En dam försvinner bygger på en roman av Ethel Lina White (som också skrev förlagan till Spiraltrappan, 1945) och manuset skrevs av Sidney Gilliat och Frank Launder som gjorde flera uppskattade ändringar. Bland annat lade de till det cricketbesatta paret Charters och Caldicott som blev omåttligt populära och därefter dök upp i flera filmer och radioprogram. I mitten av 1980-talet fick rollfigurerna en egen tv-serie.

I samtal med François Truffaut delar Alfred Hitchcock med sig av hur han tänkt kring spänningsbygget:

"Filmen gjordes 1938 i Islingtons lilla ateljé på en yta av omkring 30 kvm med en kameravagn, och resten gjordes med bakprojektioner eller modeller. Tekniskt var det en mycket spännande film att göra. Jag hade t.ex. en scen i En dam försvinner med en förgiftad dryck som var mycket traditionell. Vad gör man vanligtvis med en sådan scen? Man klarar sig på dialogen: "Drick nu." "Nej, tack." "Joo, jag försäkrar att ni kommer att må bra av det." "Inte just nu, tack." "Jag insisterar." "Alltför älskvärt." och personen tar glaset, för det till munnen, tar bort det, ställer ner det, tar upp det igen, börjar återigen tala innan han beslutar sig för att dricka. O.s.v. Jag resonerade så här: "Nej, så ska vi inte göra, vi ska ändra lite grann på scenen." Jag tog en del av denna scen tvärsigenom glaset så att publiken omedelbart ser det, men personerna i filmen rör inte glasen förrän vid scenens slut. Så jag lät göra exceptionellt stora glas: och numera återgår jag ofta till stora accessoarer." (1)

(1) François Truffaut (övers. Torsten Manns) Samtal med Hitchcock (1992).

Text: Tora Berg

Läs mer om ”En dam försvinner” i Svensk Filmdatabas

Skriv ut