Livbåt
Originaltitel: Lifeboat
Regi: Alfred Hitchcock
När ett passagerarfartyg förlist mitt i Atlanten måste en brokig skara överlevare samsas i en liten livbåt - något som kompliceras när de räddar en ensam sjöman från ubåten som sänkt deras skepp. Det flytande kammarspelet Livbåt, efter en berättelse av John Steinbeck, hör till Hitchcocks mest politiska filmer.
Alfred Hitchcocks Livbåt hör till regissörens mest politiska filmer. Tidigare hade ett krigsrop signerat Ben Hecht ljudit i slutet av Utrikeskorrespondenten (1940). Den gången var det en uppmaning till USA att ge sig in i kriget. I Livbåt handlar det lika mycket om att kritisera Nazityskland som att sporra de allierade att förbli bättre än så.
Persongalleriet är i klassiskt Hollywoodmanér så färgstarkt att det nästan spiller över livbåtens reling. Men utöver sällskapets moraliska utmaningar speglar det även klass och fördomar på ett vis som annars är sällsynt i Hitchcocks filmografi. Nog skiner det igenom att Livbåt bygger på en berättelse av den mer politiskt upptagna författaren John Steinbeck.
Den första vi möter av de skeppsbrutna är Tallulah Bankheads rappkäftade klassresenär i minkpäls. Därefter ansluter bland andra John Hodiaks oborstade maskinist, Henry Hulls joviala mogul och Canada Lees steward innan de räddar en sjöman (Walter Slezak) från ubåten som sänkt deras fartyg. I det kammarspel som följer på öppet hav nyttjas närbilder och gruppkompositioner till max i det kontrastrika fotot allteftersom dynamiken skiftar. I konfliktens centrum står hela tiden den manipulativa tysken till vem de övriga passagerarna måste ta ställning.
Efter filmens premiär var kritiker särskilt skeptiska till filmens porträttering av tysken. Bosley Crowther kallade Livbåt för provokativ och John Steinbeck begärde att hans namn inte skulle förekomma i filmens marknadsföring. I dag är det lättare att betrakta Livbåt som en uppmaning till de allierade makterna att inte sjunka till Nazitysklands nivå. Resonemanget når sin klimax när Lees steward är den enda som försöker ingripa när de övriga passagerarna förvandlas till en lynchmobb. Trots de stereotypa drag Lees rollfigur iklätts är det förstås signifikant att han är den enda svarta passageraren i Livbåt.
I dag framstår Livbåt knappast som lika moraliskt utmanande, men icke desto mindre relevant.
Text: Calle Wahlström