Cinemateket
The Lodger: A Story of the London Fog

The Lodger: A Story of the London Fog

Originaltitel: The Lodger: A Story of the London Fog

Regi: Alfred Hitchcock

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Pensionatsvärdinna misstänker att hennes nya hemlighetsfulla hyresgäst är den seriemördare som sätter skräck i London. Alfred Hitchcocks tredje långfilm är inspirerad av tysk expressionism och Marie Belloc Lowndes fiktiva roman om Jack Uppskäraren. Debut för regissörens berömda cameoroller.

I London går seriemördaren The Avenger lös. Hans offer är blonda kvinnor vars liv han berövar på tisdagsnätter. Stadens uppskrämda blondiner, bland dem familjen Buntings dotter Daisy, gömmer sina ljusa lockar under mörka peruker och hattar. Till Buntings pensionat anländer en dag en besynnerlig man, som stämmer in på mördarens signalement. Han rör sig ute om nätterna och ber om att få alla tavlor med blondiner avlägsnade från sitt rum. Till Mrs. Buntings oro blossar en romans upp mellan hyresgästen och hennes Daisy.

The Lodger: A Story of the London Fog bygger på pjäsen Vem är han? – en scenadaption av Marie Belloc Lowndes Hämnaren från 1913, en roman om en kvinna som upptäcker att hennes hyresgäst är Jack Uppskäraren. Filmen är den första i vilken Hitchcock gör en av sina berömda cameoroller – ungefär fem minuter in i filmen dyker han upp vid ett skrivbord på en nyhetsredaktion.

I François Truffauts intervjubok berättar Hitchcock att filmen var nära på att läggas på hyllan:

”Den visades första gången för några anställda på bolaget och för chefen för pressavdelningen. De såg filmen och inkom med en rapport till ”the big boss”. ”Det är omöjligt att visa sådant, det är för dåligt, filmen är pinsam.” Två dagar senare kom högste chefen till ateljén för att se den. Han anlände klockan 14.30. Min fru och jag ville inte stanna och avlyssna resultatet av visningen utan vi gick ut och promenerade i över en timme. Så tog vi en taxi tillbaka till filmbolaget. Vi inbillade oss att denna promenad skulle få ett angenämt slut och att alla skulle vara lyckliga och nöjda. Man sade: ”Chefen tycker också att filmen är pinsam.” Så lade man den på hyllan och annullerade de förhandsbeställningar av filmen som kommit in tack vare Novellos ryktbarhet. Några månader senare såg man om filmen och ville då göra vissa ändringar. Jag gick med på att göra två, och från och med att filmen visades uppskattades den och ansågs som den bästa film som dittills gjorts i England!” (1)

(1) François Truffaut (övers. Torsten Manns), Samtal med Hitchcock (1992).

Text: Tora Berg

Visningen ackompanjeras på piano av Lotta Hasselquist Nilsson.

Läs mer om ”The Lodger: A Story of the London Fog” i Svensk Filmdatabas

The Lodger: A Story of the London Fog ingår i temat

Alfred Hitchcock – Spänningens mästare

Januari 2020 påbörjades vad som var tänkt att bli en årslång Alfred Hitchcock-retrospektiv på Cinemateket. Några månader senare bröt pandemin ut, varpå filmerna visades för en drastiskt krympande publik. Snart stängde biograferna och med det avbröts visningarna i förtid.

Under 2022 får Cinemateksbesökare en ny chans att upptäcka spänningsmästarens filmskatt på stor duk. Hälften av filmerna visades under våren och den andra hälften visas nu i höst

Alfred Hitchcocks succéartade genombrott kom med The Lodger: A Story of the London Fog (1927). En Jack Uppskäraren-figur härjar i skydd av Londons dimma och specialiserar sig på blondiner. Spänningsmomentet i The Lodger rör huruvida en ung man är den skyldige seriemördaren. Romantiska spänningsfilmer blev efterhand Hitchcocks brittiska varumärke, med De 39 stegen (1935) som höjdpunkt.

Hitchcock kom till Hollywood och David O. Selznick med Rebecca (1940) som förstlingsverk. Periodens bästa film är Skuggan av ett tvivel (1943). Här vänds den sömniga småstadens vardagslunk upp och ner när en manipulativ mördare söker skydd undan lagens långa arm hos sin intet ont anande systers familj. Dynamiken mellan Joseph Cottens mördare och hans initialt oskuldsfulla systerdotter (Teresa Wright) – bägge kallas dessutom Charlie – är filmens nav.

Efter Selznick-perioden etablerade sig Hitchcock som egen producent tillsammans med Sidney Bernstein. Den första av deras filmer var den experimentella Repet (1948), med långa obrutna tagningar som illuderar ett kontinuerligt skeende i ett och samma rum. Främlingar på tåg (1951) är det odisputabla mästerverket från denna produktionskonstellation, inte minst genom Robert Walkers helt igenom formidabla rollporträtt av en psykopatisk dandyfigur.

Fönstret åt gården (1954), blev ännu en i serien av klaustrofobiskt begränsade iscensättningar. En stjärnfotograf är instängd i sin lägenhet med benet gipsat efter ett dumdristigt försök att fånga en fartfylld bild. Filmen är spänningsfylld till bristningsgränsen när det halvt oskyldiga spionerandet – eller är detta osund voyeurism? – på grannarna får karaktären av deckargåta: har frun i en av lägenheterna mördats av sin man?

Studie i brott (1958) tillkom i en stafett med många manuspennor innan Hitchcock var nöjd. Ett problem inför inspelning var att fylla den kvinnliga huvudrollen. Förstavalet var Vera Miles, men hon var gravid, till Hitchcocks irritation. Eftervärlden har inte delat Hitchcocks reservation beträffande Kim Novak. Filmen är kusligt suggestiv i den bildmagi som trollas fram runt den detektiviskt ovilliga Scottie, spelad av James Stewart. Oförmögen att arbeta som detektiv hos polisen på grund av att han drabbats av traumatisk svindel lockas han in i rollen som privatspanare av en gammal bekant som är bekymrad över sin hustrus förehavanden. Efter att ha sett henne accepterar den fascinerade Scottie. Därmed snärjs han i en serie charader och iscensättningar när han med bil genomkorsar San Francisco i den skönas spår. Den komplicerade intrigen är inte huvudärendet utan i stället allt det som filmen aktualiserar kring fiktion, fascination, filosofi, identitet, maskerad och rollspel. Här drivs detektiven till psykos, och reprisen av förloppet blir dubbelt fatal.

I sista minuten (1959) är en slutpunkt för den klassiska Hollywoodstilens berättarmodell: rak intrig, om än inte nödvändigtvis kronologisk, tydlig gestaltning av tid och rum, och med gripbara rollfigurer, gärna gestaltade av stjärnor. Hitchcocks modell för rak intrig var begreppet MacGuffin – det som motiverar rollfigurerna och driver handlingen, men som egentligen är betydelselöst. I sista minuten har några av de mest formidabla avsnitt som någonsin filmats. Scenen mellan Cary Grant och Eva Marie Saint i restaurangvagnen, lätt, luftig och erotiskt laddad – och oemotståndligt filmisk. Och sättet att hantera tid och rum: vindpinad landskapstristess och utdragen händelselöshet vänds till en veritabel kanonad från luften i scenerna från Prairie Stop, mitt i ingenstans.

Psycho (1960) gjordes på lågbudgetmanér. Filmen flyttade fokus från spänningsthriller till skräckfilmens gotiska scenografi; inte minst gäller detta familjen Bates Edward Hopper-inspirerade hem. Anthony Perkins gjorde sitt livs roll som Norman Bates.

Flytten till Universal efter Psycho inledde inte Hitchcocks bästa period. Fåglarna (1963) var lyckad, beträffande Marnie (1964) går meningarna isär. De följande filmerna hyllas av få: En läcka i ridån (1966) och Topaz (1969). Så följde Frenzy (1972) som en hyllad comeback till London. Karriären avslutades med Arvet (1976) med Ernest Lehman som manusförfattare. Hitchcock var nu sliten och även hustrun Alma, som hade fingret med i alla aspekter av hans verksamhet, var sjuklig. Deras sista gemensamma framträdanden var i samband med att Alfred Hitchcock 1973 tilldelades en Life Achievement Award av the American Film Institute. Några månader före hans död adlades han av det engelska hovet.

Att samlat på duk få överblick över hans produktion är ett måste för alla som ännu hyser ett intresse för mediet i dess ursprungliga form, som biografupplevelse. De drygt 50 filmerna sammantagna utgör ett av vår tids mest centrala kulturarv.

Läs mer: François Truffaut (övers. Torsten Manns), Samtal med Hitchcock (1992).

Text: Jan Olsson, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet.


Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Alfred Hitchcock – Spänningens mästare