Mouchette - den våldtagna

Sparsam dialog i Robert Bressons andra film byggd på en roman av Georges Bernanos. Vi följer den fjortonåriga Mouchettes dagliga liv och rutiner på landsorten. Hon tar hand om sin sjuka mor och sitt småsyskon, samtidigt som hennes supande far sällan är närvarande.

Alkoholen är ofta förekommande i Bressons verk, men aldrig så tydligt som här. Liksom många av hans andra rollfigurer verkar Mouchette inte ha någon plats i denna värld. Fast hon försöker interagera med verkligheten, så blir hon avvisad gång på gång av sin hårda omgivning. Hennes ensamhet förstärks genom avsaknaden av någon berättarröst till skillnad från prästens inre dialog i den andra Bernanos-filmatiseringen Prästmans dagbok (1951).

Det finns ett tomrum runt Mouchette och hon upplever världen på sitt eget subjektiva vis. Stormen som hon skyddar sig från en natt under ett träd refererar hon senare till som en cyklon. Den enda stunden av lycka sker vid något så banalt och trivialt som när Mouchette åker radiobilar på ett nöjesfält.

Mouchette. 1967, Frankrike, 1 tim 21 min, franska, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Läs mer om ”Mouchette - den våldtagna” i Svensk Filmdatabas

Mouchette - den våldtagna ingår i temat

Tid: Robert Bresson - Nuets magi

Robert Bresson är en av efterkrigstidens mest inflytelserika regissörer och han kom att bli husgud för filmarna inom den franska nya vågen. Fast han oftast utgick från kända författare som Fjodor Dostojevskij och Lev Tolstoj bär filmerna omisskännligt hans eget signum. Bressons estetik kännetecknas av ett karaktäristiskt ljudarbete och användandet av amatörskådespelare i bärande roller. Hans rollfigurer lever nästan alltid i ett presens. Det är sällan vi får veta något om deras förflutna eller deras framtid. Man kan tala om en tidens uttänjning med en subjektiv inre tid - en nuets magi.

Läs hela texten om Robert Bresson

Läs mer om temat