Fullmånenätter - komedier och ordspråk

Éric Rohmer förstod åttiotalet, så gammal han var. Det märks både i Den gröna strålen från 1986 och den här charmiga och insiktsfulla filmen om en ung kvinnas omöjliga val mellan trygghet och frihet. Vackra Louise kommer alltmer sällan hem till den possessiva arkitekt hon delar bostad med i förorten och skaffar sig en övernattningslya i Paris bakom hans rygg: Ett eget rum. Men det som passade Virginia Woolf passar inte nödvändigtvis den sociala fjärilen Louise, som förkroppsligar den filosofiska tanken att verkligheten byggs upp i mötet med andra. Den nyvunna friheten förvandlas gradvis till ett gungfly. För varje gång hon pendlar mellan jobb, pojkvän, egen lägenhet, fest, har något litet förskjutits som hon analyserar och formulerar i de finkalibrerade samtalen med vännen Octave. Till sist, i den sömnlösa fullmånenatten, riskerar både pojkvän, älskare och vän att försvinna ut genom de dörrar hon alltid vill hålla öppna. Pascale Ogier är eterisk som Audrey Hepburn och rastlös som Edie Sedgwick; för varje scen som går verkar hennes kropp bli tunnare och huvudet tyngre. Hon hann ta emot Volpipokalen på Venedigs filmfestival men när det var dags för hennes César var hon redan död i en överdos. Vilket gör denna kärleksförklaring till ungdom och nomadism än mer melankolisk.

Regi: Éric Rohmer, 1984, Frankrike 1 tim 41 min, franska, svensk text, 35 mm, bildformat: 1.66:1, barntillåten. Visnings­material från Svenska Filminstitutet.

Läs mer om ”Fullmånenätter - komedier och ordspråk” i Svensk Filmdatabas