Cinemateket
Nybyggarna

Nybyggarna

Originaltitel: Nybyggarna

Regi: Jan Troell

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Bonden Karl Oskar, hustrun Kristina och brodern Robert lämnar tillsammans med sina grannar missväxten i Småland för att skapa ett nytt hem i Amerika. Jan Troells filmer efter Vilhelm Mobergs utvandrarsvit tillhör de mest älskade svenska filmerna, sågs av storpublik på biograferna och nominerades till sammanlagt sex Oscarstatyetter.

I mitten av 1800-talet, i Småland, lever många bönder i misär. Bonden Karl Oskar och hans hustru Kristina sliter förgäves med sitt torp. Hans bror Robert är dräng och blir misshandlad av sin husbonde. Kristinas morbror, Danjel, tillåts inte bedriva sin frikyrkliga verksamhet. När Karl Oskars och Kristinas dotter dör, sedan hon av hunger förätit sig på ojäst gröt, bestämmer de sig – tillsammans med Robert, Danjel och hela hans hushåll – för att emigrera till Amerika. Där kan de bygga ett nytt hem, långt bort från storbönderna, länsmännen och prästerna i Småland. I Amerika försöker de skapa sig ett nytt hem, men tvingas också bli nya människor och försaka det förflutna och det gamla sättet att vara. Det är inte mycket i det nya landet som påminner om Sverige, även om äpplena smakar likadant.

Vilhelm Mobergs svit om Karl Oskars och Kristinas emigration till Amerika hör till de mest kända och populära böckerna i den svenska litteraturhistorien. Många hade drömt om att filmatisera sviten, men Moberg var ovillig och gav med sig först efter att ha sett Troells Här har du ditt liv (1966). Troell är förlagan trogen, men filmerna lämnar mycket osagt och ofilmat. Beslutet att emigrera kommer efter en poetisk skildring av en bäck, inte genom en uppvisning av misären. Troells filmer är också en kollektiv berättelse, där ingen riktigt har huvudrollen. Det blir en berättelse om inte bara just dessa smålänningar, utan om alla svenskar.

Filmerna fick ett blandat mottagande. Expressens Lasse Bergström skrev att skildringen av trygghet, längtan och dröm var en spegling av Mobergs epos. Andra såg tablåartade, historielösa filmer som riktade sig till den stora massan. Den inhemska publiken älskade dock filmerna, som hör till de mest sedda på biograf i Sverige.

Amerikanska kritiker var mer imponerade. De såg en berättelse om Amerika, inte om Sverige. En berättelse om deras förfäder som kommit till Amerika och gradvis förlorat kontakten med sitt ursprung. I New York Times kallades Utvandrarna för ”en av de ytterligt få autentiska amerikanska tragedierna”.

Text: Danial Brännström.

Filmfakta

Originaltitel: Nybyggarna
Regi: Jan Troell
Medverkande: Max von Sydow, Liv Ullmann, Eddie Axberg, Pierre Lindstedt, Allan Edwall, Monica Zetterlund
År: 1972
Land: Sverige
Format: 35 mm
Längd: 3 tim 24 min
Dialogspråk: Svenska
Text: Utan text
Åldersgräns: Tillåten från 11 år
Läs mer om ”Nybyggarna” i Svensk Filmdatabas

Nybyggarna ingår i temat

Exil – Längtan efter ett hem

”Exil är drömmen om en ärorik återkomst. Exil är en uppenbarelse om revolution: Elba, inte Sankta Helena. Den är en oändlig paradox: att blicka framåt genom att ständigt blicka bakåt.” – Salman Rushdie, Satansverserna (1988)

Vissa lämnar sina hem och hittar ett nytt, för andra innebär lämnandet en förlust – inte bara av ett hem, utan även ett sammanhang och en förankring. Oavsett har den som är i exil tagit med sig en bit av den plats den lämnat, en blick som ger perspektiv och som ibland skaver. Minnena följer med i resväskan och därmed ofta en längtan. En längtan som är sentimental och skapar en bild av det forna hemmet som tar omöjligt stor plats och som inte alltid faktiskt är det hem som man lämnat.

Men som litteraturkritikern och författaren Kristoffer Leandoer skriver är andra sidan av exilens mynt att längta bort. Att inte känna sig hemma. Att lämna. Båda sidorna bygger på ”tron på att ett landskap, en stad, en bygd, en utsikt har en alldeles bestämd innebörd, att ett landskap betyder någonting. Att det äger en speciell kvalitet”, som författaren Pär Rådström uttryckt det.

Många har tagit sig an uppgiften att försöka förstå och beskriva känslan av utanförskapet på den nya platsen – förlusten av språklig, social och kulturell samhörighet. Och om försöken att återvinna denna samhörighet genom att återvända eller bygga ett nytt hem. Länge gjordes det med ett romantiskt skimmer lagt över exilen, i alla fall i västvärlden. Med ett omhuldande av utanförskapet och ett upphöjande av den kritiska blicken, i alla fall så länge det var en västerlännings blick.

1900-talet var inte nådigt mot den sortens romantiserande av exilen. Andra röster började höras om flykt och tillvaron i exil. Andra historier om maktlöshet, beroende och ilska.

Filmare har, precis som andra konstnärer, försökt skildra och förstå känslan av hemlöshet som många bär med sig. Filmen ger exempel på hur en utifrånblick, som den i exil besitter, kan förändra det universella språk som filmen är. För filmens historia är internationell. Filmare har rest världen runt för att uppfylla sina drömmar långt borta från hemmet. För att fly undan de som förvägrar dem drömmen och ibland deras liv. När de korsat Medelhavet, Atlanten – eller vilka gränser de nu varit tvungna att korsa – har de förändrat filmen.

Denna vår utforskar Cinemateket exilens plats inom filmen genom filmare vars konstnärskap präglas av exil, och vars utifrånblick och erfarenheter förändrat filmen genom historien.

Vi gör det genom Max Ophüls som tog med sig hemstaden Wien vart han än flydde och vart han än gjorde filmer. Genom Claire Denis filmer, där människor fängslade av sina ursprung försöker navigera sig genom det förflutna. Genom Safi Faye, som ständigt återvände till sitt Senegal. Genom Sarah Maldoror som tog med sig kameran världen runt. Genom Tsai Ming-liang som skildrar gränslöshet i ständig kamp med gränser. Genom Jim Jarmuschs porträtt av särlingar och missanpassade på jakt efter tillhörighet.

Vi gör det genom filmer som utforskar förlust, att lämna ett hem, att komma till en ny plats, skapa ett nytt hem och att längta tillbaka. Filmer av de som i exil tagit med sig sitt lands filmiska traditioner och språk och infogat dem i det nya landets. Filmer som utforskar förhållandet mellan det man lämnat bakom sig och det man kommer till. Filmer om att längta hem till den plats som man lämnat och att till slut återvända.


Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Exil – Längtan efter ett hem