Cinemateket
Pantlånaren

Pantlånaren

Originaltitel: The Pawnbroker

Regi: Sidney Lumet

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

En pantlånare i Harlem försöker förtränga sitt förflutna, men faller gradvis sönder när minnen från Förintelsen kommer upp till ytan. Rod Steiger Oscarnominerades för sin insats i Sidney Lumets deliriska film, med febrig jazzmusik av Quincy Jones.

Sol Nazerman – en Förintelseöverlevare som förlorat hela sin familj – är oförmögen att leva och oförmögen att dö. Runt omkring honom pågår livet, men Nazerman, som driver en pantbank i Harlem, är fast i det förflutna, i minnen som förföljer honom och som han inte kan förtränga. De dyker upp när han minst anar det, triggade av saker i hans omgivning; ett visst ljus, ett hundskall, tunnelbanans rytmiska takt.

Pantlånaren bygger på den amerikansk-judiska författaren Edward Lewis Wallants roman med samma namn, och regisserades av den tv-skolade Sidney Lumet, som inspirerades av Alain Resnais minnesskildringar Natt och dimma (1956) och Hiroshima – min älskade (1959). (1)

Filmkritikern Joshua Hirsch beskriver hur Pantlånaren har ett ”posttraumatiskt narrativ” där Nazermans sinnestillstånd skildras genom” posttraumatiska tillbakablickar”. Inledningsvis är minnesbilderna korta – Nazerman kastas tillbaka till nuet efter några sekunder – men under filmens gång blir de allt längre, och han får svårare att trycka bort det förflutna. Det tog tid för Lumet att komma på hur han skulle skildra Nazermans undermedvetna:

”Memory is difficult enough to do without becoming a cliché. But there was the double problem here. It wasn’t just memory. It was memory that was being fought. He didn’t want to remember any of this. So I simply went back to the simplest thing, which is how my own memory works if I’m trying to avoid something. It was quite a literal interpretation of what happens in my own head, which is that, if I’m fighting it will flash and flash and finally it smashes through of it’s own volition.” (2)

Pantlånaren har risats och rosats. Vid premiären uppstod kontroverser då judiska organisationer uppmuntrade till bojkott på grund av den delvis stereotypa skildringen av en judisk pantlånare, medan afroamerikanska grupper ansåg att filmen spädde på myter om Harlems invånare som hallickar, prostituerade och knarkare.

Pantlånaren var samtidigt den första amerikanska storfilmen om Förintelsen – och ruckade på censurreglerna som den första filmen under produktionskoden där det tilläts nakna bröst. Rod Steiger Oscarnominerades också för sin insats. Filmvetaren David Bordwell har dessutom lyft fram Pantlånaren som stilbildare:

”The Pawnbroker and other [Lumet] films can be credited (or blamed) with helping spread the in-your-face style that would come to dominate American cinema of the next fifty years: disjunctive editing, slow motion, the arcing tracking shot […], handheld shooting for moments of violence or anguish, glum color schemes […], the teasing flashbacks that will be gradually filled in. Lumet’s early films are anthologies of most of today’s tics and tricks.” (3)

Läs mer: Joshua Hirsch, Afterimage: Film, Trauma, and the Holocaust (2004).

(1) Resnais båda filmer visas under höstens Chris Marker- respektive Marguerite Duras-retrospektiver.
(2) Lumet intervjuad i Daniel Ankers film Imaginary Witness: Hollywood and the Holocaust (2004).
(3) David Bordwell, ”Endurance: Survival lessons from Lumet”, på David Bordwell’s website in cinema, davidbordwell.net, 21 april 2011.

Filmfakta

Originaltitel: The Pawnbroker
Regi: Sidney Lumet
Medverkande: Rod Steiger, Geraldine Fitzgerald, Brock Peters
År: 1964
Land: USA
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 55 min
Dialogspråk: Engelska
Text: Svensk text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Läs mer om ”Pantlånaren” i Svensk Filmdatabas

Pantlånaren ingår i temat

Immemory – 53 filmer om minne

Vid sidan av Chris Marker, Andrej Tarkovskij, Marguerite Duras och Terrence Malick har många andra filmare utforskat den rörliga bildens relation till minne. Filmer från början av filmhistorien fram till nu. Dokumentärer, komedier och science fiction. Filmer från Iran, Brasilien och Thailand. Filmer av Alain Resnais, Ingmar Bergman och Agnès Varda. Filmer om att minnas och att glömma.
Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Immemory – 53 filmer om minne