Fyra nätter i Paris
Originaltitel: Quatre nuits d'un rêveur
Regi: Robert Bresson
Skådespelare: Isabelle Weingarten, Guillaume des Forêts, Jean-Maurice Monnoyer
Återigen utgår Robert Bresson från en berättelse av Fjodor Dostojevskij, Vita nätter (1848), vilken filmats tidigare av Luchino Visconti. Jacques hindrar Marthe från att hoppa i Seine. De inleder en relation och berättar om sina liv för varandra. Han är en bohem som flanerar på Paris gator - ibland målar han på någon av sina tavlor eller spelar in sin röst på bandspelare. Hon är en ung kvinna som skulle ha träffat sin älskare vid Pont Neuf efter ett år ifrån varandra, men han dök aldrig upp. Kväll efter kväll går Jacques ner till bron för att möta Marthe. Denna repetition, som skapar en säregen tidskänsla för rollfigurerna och åskådaren, bidrar till det drömlika flödet i filmen. Regissören Philippe Garrel ska ha sagt om sin generations filmskapare: "Vi svävade genom livet, som rollfigurer i en film av Bresson."
Få enskilda verk i filmhistorien har tematiserat blicken på ett lika konsekvent sätt som Fyra nätter i Paris, exempelvis i scenen som visar hur ödesdigert det kan vara när man genom att titta upp på månen för några sekunder, kan förlora sin älskade till en annan för alltid. Filmen innehåller även en av de vackraste sekvenserna hos Bresson: under en av kvällarna glider en turistbåt fram längs Seine. På båten spelar ett band bossa nova och spektaklet lyser upp den parisiska natten och skänker de två gestalterna tillfällig (lyck)salighet.
Quatre nuits d'un rêveur. 1971, Frankrike, Italien, 1 tim 22 min, franska, engelsk text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från MK2.
Läs mer om ”Fyra nätter i Paris” i Svensk Filmdatabas
Fyra nätter i Paris ingår i temat
Tid: Robert Bresson - Nuets magi
Robert Bresson är en av efterkrigstidens mest inflytelserika regissörer och han kom att bli husgud för filmarna inom den franska nya vågen. Fast han oftast utgick från kända författare som Fjodor Dostojevskij och Lev Tolstoj bär filmerna omisskännligt hans eget signum. Bressons estetik kännetecknas av ett karaktäristiskt ljudarbete och användandet av amatörskådespelare i bärande roller. Hans rollfigurer lever nästan alltid i ett presens. Det är sällan vi får veta något om deras förflutna eller deras framtid. Man kan tala om en tidens uttänjning med en subjektiv inre tid - en nuets magi.
