Cinemateket
Sabotör

Sabotör

Originaltitel: Saboteur

Regi: Alfred Hitchcock

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Sabotör kan nog sägas vara Alfred Hitchcocks mest patriotiska film, fylld med passionerade försvarstal för den amerikanska demokratin och innehållande en vardagshjälte som kommer från marginalen och kämpar mot fascistiska eliter. En tekniskt mästerlig och nästan oavbruten spännande resa med en symbolisk slutstrid i Frihetsgudinnans fackla.

Sabotör är en tekniskt mästerlig, vackert iscensatt och nästan oavbrutet spännande resa över hela USA. Filmens innehåll påverkades av Pearl Harbor-attacken både när det gäller manusarbetet och den övergripande sentimentala inverkan på vad patriotismen borde vara och syfta till. Hitchcock lyckas leverera flera ikoniska sekvenser och filmen är, trots en någorlunda tunn handling, mycket intressant och innovativ.

Barry Kane jobbar på en flygfabrik och blir falskt anklagad för en sabotageaktion som dödar hans nära vän. Han misstänker en man vid namn Fry, men utredare hittar ingen med det namnet på fabrikens lista över anställda. Således blir han själv målet för en polisjakt. Kane kommer ihåg Frys adress från ett kuvert och en jakt över hela USA tar sin början. Protagonisten träffar på olika slags människor på sin resa, varav vissa litar på honom och andra misstror honom.

Sabotör delar flera beståndsdelar med I sista minuten (1959). Den är på många sätt en typisk Hitchcockfilm. En man anklagas för ett brott som han är oskyldig till, därmed måste huvudpersonen gömma sig samtidigt som han försöker lösa fallet. Slutscenen äger rum vid ett stort monument som i filmen agerar en övertydlig symbol för den amerikanska demokratin.

Hitchcock lånades ut för Sabotör. Producenten David O. Selznick trodde inte tillräckligt mycket på idén. Det resulterade i att Hitchcock inte fick tillgång till de skådespelarna han velat ha, något han senare beklagade sig över i samtal med François Truffaut.

Symboliken i filmen är minst sagt lika intressant som den snabba händelseutvecklingen. Redan tidigt etableras ett slags misstro mot överheten och den rika eliten. De vanliga människorna, och i vissa fall de utstötta och marginaliserade, är de sanna patrioterna som hjälper vår hjälte att hitta det demokratihotande nätverket. Därför är det logiskt att den slutgiltiga kampen mellan tyranniet och demokratin äger rum i facklan på Frihetsgudinnan.

Text: Sanjin Pejkovic.

Läs mer om ”Sabotör” i Svensk Filmdatabas

Sabotör ingår i temat

Alfred Hitchcock – Spänningens mästare

Januari 2020 påbörjades vad som var tänkt att bli en årslång Alfred Hitchcock-retrospektiv på Cinemateket. Några månader senare bröt pandemin ut, varpå filmerna visades för en drastiskt krympande publik. Snart stängde biograferna och med det avbröts visningarna i förtid.

Under 2022 får Cinemateksbesökare en ny chans att upptäcka spänningsmästarens filmskatt på stor duk. Hälften av filmerna visades under våren och den andra hälften visas nu i höst

Alfred Hitchcocks succéartade genombrott kom med The Lodger: A Story of the London Fog (1927). En Jack Uppskäraren-figur härjar i skydd av Londons dimma och specialiserar sig på blondiner. Spänningsmomentet i The Lodger rör huruvida en ung man är den skyldige seriemördaren. Romantiska spänningsfilmer blev efterhand Hitchcocks brittiska varumärke, med De 39 stegen (1935) som höjdpunkt.

Hitchcock kom till Hollywood och David O. Selznick med Rebecca (1940) som förstlingsverk. Periodens bästa film är Skuggan av ett tvivel (1943). Här vänds den sömniga småstadens vardagslunk upp och ner när en manipulativ mördare söker skydd undan lagens långa arm hos sin intet ont anande systers familj. Dynamiken mellan Joseph Cottens mördare och hans initialt oskuldsfulla systerdotter (Teresa Wright) – bägge kallas dessutom Charlie – är filmens nav.

Efter Selznick-perioden etablerade sig Hitchcock som egen producent tillsammans med Sidney Bernstein. Den första av deras filmer var den experimentella Repet (1948), med långa obrutna tagningar som illuderar ett kontinuerligt skeende i ett och samma rum. Främlingar på tåg (1951) är det odisputabla mästerverket från denna produktionskonstellation, inte minst genom Robert Walkers helt igenom formidabla rollporträtt av en psykopatisk dandyfigur.

Fönstret åt gården (1954), blev ännu en i serien av klaustrofobiskt begränsade iscensättningar. En stjärnfotograf är instängd i sin lägenhet med benet gipsat efter ett dumdristigt försök att fånga en fartfylld bild. Filmen är spänningsfylld till bristningsgränsen när det halvt oskyldiga spionerandet – eller är detta osund voyeurism? – på grannarna får karaktären av deckargåta: har frun i en av lägenheterna mördats av sin man?

Studie i brott (1958) tillkom i en stafett med många manuspennor innan Hitchcock var nöjd. Ett problem inför inspelning var att fylla den kvinnliga huvudrollen. Förstavalet var Vera Miles, men hon var gravid, till Hitchcocks irritation. Eftervärlden har inte delat Hitchcocks reservation beträffande Kim Novak. Filmen är kusligt suggestiv i den bildmagi som trollas fram runt den detektiviskt ovilliga Scottie, spelad av James Stewart. Oförmögen att arbeta som detektiv hos polisen på grund av att han drabbats av traumatisk svindel lockas han in i rollen som privatspanare av en gammal bekant som är bekymrad över sin hustrus förehavanden. Efter att ha sett henne accepterar den fascinerade Scottie. Därmed snärjs han i en serie charader och iscensättningar när han med bil genomkorsar San Francisco i den skönas spår. Den komplicerade intrigen är inte huvudärendet utan i stället allt det som filmen aktualiserar kring fiktion, fascination, filosofi, identitet, maskerad och rollspel. Här drivs detektiven till psykos, och reprisen av förloppet blir dubbelt fatal.

I sista minuten (1959) är en slutpunkt för den klassiska Hollywoodstilens berättarmodell: rak intrig, om än inte nödvändigtvis kronologisk, tydlig gestaltning av tid och rum, och med gripbara rollfigurer, gärna gestaltade av stjärnor. Hitchcocks modell för rak intrig var begreppet MacGuffin – det som motiverar rollfigurerna och driver handlingen, men som egentligen är betydelselöst. I sista minuten har några av de mest formidabla avsnitt som någonsin filmats. Scenen mellan Cary Grant och Eva Marie Saint i restaurangvagnen, lätt, luftig och erotiskt laddad – och oemotståndligt filmisk. Och sättet att hantera tid och rum: vindpinad landskapstristess och utdragen händelselöshet vänds till en veritabel kanonad från luften i scenerna från Prairie Stop, mitt i ingenstans.

Psycho (1960) gjordes på lågbudgetmanér. Filmen flyttade fokus från spänningsthriller till skräckfilmens gotiska scenografi; inte minst gäller detta familjen Bates Edward Hopper-inspirerade hem. Anthony Perkins gjorde sitt livs roll som Norman Bates.

Flytten till Universal efter Psycho inledde inte Hitchcocks bästa period. Fåglarna (1963) var lyckad, beträffande Marnie (1964) går meningarna isär. De följande filmerna hyllas av få: En läcka i ridån (1966) och Topaz (1969). Så följde Frenzy (1972) som en hyllad comeback till London. Karriären avslutades med Arvet (1976) med Ernest Lehman som manusförfattare. Hitchcock var nu sliten och även hustrun Alma, som hade fingret med i alla aspekter av hans verksamhet, var sjuklig. Deras sista gemensamma framträdanden var i samband med att Alfred Hitchcock 1973 tilldelades en Life Achievement Award av the American Film Institute. Några månader före hans död adlades han av det engelska hovet.

Att samlat på duk få överblick över hans produktion är ett måste för alla som ännu hyser ett intresse för mediet i dess ursprungliga form, som biografupplevelse. De drygt 50 filmerna sammantagna utgör ett av vår tids mest centrala kulturarv.

Läs mer: François Truffaut (övers. Torsten Manns), Samtal med Hitchcock (1992).

Text: Jan Olsson, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet.


Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Alfred Hitchcock – Spänningens mästare