Cinemateket
Stromboli

Stromboli

Originaltitel: Stromboli (terra di dio)

Regi: Roberto Rossellini

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Neorealistisk klassiker där en baltisk flykting gifter sig med en fattig fiskare bosatt på en vulkansluttning, där hennes högfärd och oförmåga till anpassning leder till ensamhet. I den första av fem långfilmer som Ingrid Bergman och Roberto Rossellini gjorde tillsammans vandrar en kvinna tvärs över en bländande vacker vulkanö som, liksom huvudpersonen, förändras under filmens gång.

Den baltiska flyktingen Karin gifter sig med en italiensk krigsfånge för att släppas ur interneringsläger och få stanna i Italien. Till Karins förtvivlan visar det sig att soldaten utan sin uniform är en fattig fiskare, omgärdad av vulkanaska där han bor på sluttningen av Stromboli. Hon har svårt att ta till sig vulkanöns karga landskap och konservativa befolkning. Hon känner sig oinbjuden, oönskad och utanför. Men ju mer avstånd hon tar från sitt nya liv, desto mer isolerad blir hon – fysiskt och själsligt. Till slut får hon nog och försöker lämna ön.

Efter att ha sett Rom – öppen stad (1945) och Befriande eld (1946) skrev Ingrid Bergman ett brev till Roberto Rossellini där hon uttryckte sin vilja att medverka i hans filmer. Detta resulterade i ett gemensamt projekt, Stromboli, och en kärleksaffär mellan de två.

Filmen har alltid överskuggats av kärleksaffären. Den skandal som följde när de båda skilde sig från sina respektive, och när Ingrid Bergman kort efter filmens premiär födde ett barn, var enorm både i Italien och i USA. I det katolska Italien var upprördheten stor, men det fanns också en förståelse. Dessutom tyckte man att filmen blev bra och Bergman vann priser för sitt skådespeleri.

I USA var kritikerna och publiken skoningslösa. Filmen bojkottades av publiken och innebar ett katastrofalt ekonomiskt bakslag för distributören RKO. I The New York Times beskrevs Stromboli som “otroligt klen, mållös, oinspirerad och plågsamt banal”. Branschtidningen Variety anmärkte skadeglatt att det var märkligt att en sådan stjärna som Ingrid Bergman lämnat Hollywood för att delta i vad som beskrevs som en amatörproduktion. Det moraliskt indignerade Hollywood tog avstånd från Bergman och hon befann sig i en exil från drömfabriken. Inte förrän 1957, åtta år senare, välkomnades hon tillbaka med en Oscarstatyett för sin huvudrollsinsats i Anastasia (1956).

Text: Danial Brännström.

Läs mer om ”Stromboli” i Svensk Filmdatabas

Skriv ut