Bortsvept mot ett okänt öde i det azurblå sommarhavet

Mariangela Melatos rika överklassblondin strandsätts efter en misslyckad gummibåtstur på en öde ö tillsammans med Giancarlo Gianninis machokommunist och klassrollerna ställs tvärt på ända. Redan efter några timmar inser hon att hennes kompetenser (och pengar!) är odugliga på ön och hungrig och frusen nödgas hon passa upp på den tidigare passoppen. Men maktlekar, spott och spe övergår snart i sex och passion.

Ekivoka Bortsvept mot ett okänt öde i det azurblå sommarhavet blev en mindre succé i USA och författaren Henry Miller, som älskade den, ansåg att filmer som denna aldrig kunde göras i Hollywood (den var för sexuellt utmanande och provokativ) och att Lina Wertmüller var överlägsen alla manliga filmregissörer.

Men, redan från premiären har filmen av flera kritiserats för att vara en misogyn manlig fantasi. Andra har rusat till filmens försvar och hävdat att det är rollfigurerna, inte filmen, som är sexistiska och föraktfulla, att filmens budskap är det motsatta. Att den i själva verket, på ett effektivt sätt, åskådliggör (och kritiserar) den misogyni och det klassförakt som var rådande i det samtida Italien.

2002 gjorde Guy Ritchie en bespottad remake på filmen, Swept Away med dåvarande hustrun Madonna i huvudrollen och häromåret lät Ruben Östlund sig inspireras till Triangle of Sadness (2022) som på ett liknande sätt kritiserar samhälleliga klassystem.

Travolti da un insolito destino nell'azzurro mare di agosto. 1974, Italien, 1 tim 54 min, italienska, engelsk text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Minerva Pictures

Läs mer om ”Bortsvept mot ett okänt öde i det azurblå sommarhavet” i Svensk Filmdatabas

Bortsvept mot ett okänt öde i det azurblå sommarhavet ingår i temat

Lina Wertmüller - Hellre roligt än passande

Italienska filmskaparen Lina Wertmüller skrev 1977 historia då hon som första kvinna någonsin nominerades till en Oscar för bästa regi. Under mitten av 1970-talet tog regissören den amerikanska art house-publiken med storm med sina provokativa filmer i vilka hon hejdlöst blandar politisk satir med groteskerier och erotisk fars. I botten vilar alltid ett allvar av Wertmüller gestaltat på ett lekfullt, sorgfritt, och inte sällan roligt sätt.

Retrospektiven genomförs i samarbete med Italienska Kulturinstitutet.

Läs hela texten om Lina Wertmüller

Läs mer om temat