
Waltzes from Vienna
Originaltitel: Waltzes from Vienna
Regi: Alfred Hitchcock
Skådespelare: Esmond Knight, Edmund Gwenn, Fay Compton
Wiens nöjesvärld hade vid 1800-talets mitt bara plats för en Johann Strauss. I Hitchcocks självutnämnt sämsta film gör far och son upp om vem som egentligen är kungen av wienervals. Bageriets hektiska ljudbild inspirerar Strauss den yngre till dispositionen av "An der schönen blauen Donau".
Kring Waltzes from Viennas tillblivelse hade Hitchcock, enligt egen utsago, hemfallit åt en destruktiv likgiltighet inför filmkonsten. I François Truffauts intervjubok berättar han:
"Vid tiden saknades en noggrann analys av vad jag höll på med. Jag lärde mig sedan att bli mer självkritisk, ta ett steg tillbaka och värdera läget. Och att aldrig ta mig an ett projekt utan att känna en trygghet inför det, en övertygelse om att någonting gott ska komma ur det." (1)
Anmärkningsvärt för filmen är emellertid hur den utforskar förhållandet mellan bild och musik. Ljudfilmen hade bara några år på nacken, och det var ännu oklart vilken roll musiken skulle komma att ha för filmkonsten. Klassiskt skolade kompositören Erich Wolfgang Korngold anlitades för att skriva musik som kunde komplettera far och son Strauss på ljudspåret. Korngold flyttade därpå till Hollywood och kom att räknas till filmmusikens pionjärer.
Hitchcock kallade sin film "en musikal utan musik", syftande på avsaknaden av renodlade sångnummer. I klippning och koreografi förhåller sig bildinnehållet oavlåtligt till musikspåret, och vice versa. Stundtals framstår koordineringen som simpel "Mickey Mousing", till exempel att någon drattar ner för en trappa till en fallande tonskala. Andra scener, såsom det kulminerande uruppförandet av Donauvalsen, är rena uppvisningar i musikalisk filmklippning.
I en intervju med Stephen Watts i Cinema Quarterly 1933 delade Hitchcock, apropå Waltzes from Vienna, med sig av några tankar kring detta:
"Filmmusik och klippning har mycket gemensamt. Syftet med bägge är att ge scenen ett tempo och stämning. Den idealiska klippningen är den man inte märker, detsamma gäller för filmmusik. [.] Filmkonstens dragningskraft bottnar i emotionella kvaliteter. Så även musikkonsten. Att försumma musik är att, avsiktligt eller ej, avböja en möjlighet till framsteg inom filmskapandet." (2)
(1) François Truffaut (övers. Torsten Manns), Samtal med Hitchcock (1992).
(2) Stephen Watts, "Alfred Hitchcock on Music in Films", Cinema Quarterly, volym 2, nr 2 (1933).
Text: Kim Ekberg.