Den burmesiska harpan

I sitt första mästerverk skapar Kon Ichikawa en av tidernas stora antikrigsfilmer, baserad på en barnbok av Michio Takeyama, där musikens helande kraft harmonierar med ett andligt uppvaknande i sviterna av massdöd. Efter att ett japanskt arméregemente kapitulerat i Burma, vid andra världskrigets slut, förklär sig en menig till munk och stannar kvar för att begrava de döda.

Hemmavid hanterades Den burmesiska harpan som en storfilm, utgiven i två delar som sedan klipptes ihop för nypremiär och internationell distribution. För Ichikawa, som vid tiden redan hade gjort tjugosex långfilmer, blev det hans första som visades utanför Japan, vilket ledde till San Giorgio-priset vid 1956 års upplaga av Venedigs filmfestival. För sajten Current skriver Audie Bock att filmen, likt Akira Kurosawas Att leva (1952), skildrar "en man som omedvetet inleder en andlig resa som kulminerar i tjänstgöring för mänskligheten".

Biruma no tategoto. 1956, Japan, 1 tim 56 min, japanska, engelska, burmesiska, engelsk text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Nikkatsu.

Läs mer om ”Den burmesiska harpan” i Svensk Filmdatabas