Älskarinnan

När Bibi Anderssons konferensvärdinna en dag kommer till sitt jobb i Medborgarhuset på Södermalm möts hon av Max von Sydows föreläsare som skäller ut henne efter noter för något hon inte har gjort. Överrumplingen blir så stor att hon inte kan släppa det inträffade utan berättar om incidenten för sin pojkvän över lunchen samma dag. Några veckor senare har allt förändrats och hon har inlett en relation med den självsäkre föreläsaren, något som hon försöker dölja för den timide pojkvännen.

Vilgot Sjömans regidebut visar med all önskvärd tydlighet att ens första intryck av en person inte nödvändigtvis måste vara bestående. Filmen fick sin premiär vid en tidpunkt då en förnyelse av den svenska filmbranschen efterlystes av flera tongivande röster. Precis som Bo Widerbergs långfilmsdebut Barnvagnen (1963), vilken kom året efter, sågs Älskarinnan som ett steg i rätt riktning och signaturen "Lill" skrev i sin recension i Svenska Dagbladet att "den är en fin början på något som kanske ändå kan bli en ny vår för svensk film".

Älskarinnan uppmärksammades även internationellt, till exempel på festivalen i Berlin där den tävlade om Guldbjörnen och Bibi Andersson förärades Silverbjörnen för sin insats.

Som förfilm visas Mai Zetterlings debut som spelfilmsregissör, den brittiska kortfilmen Leka krig från samma år, vilken precis som Älskarinnan har digitaliserats av Svenska Filminstitutet.

Älskarinnan. 1962, Sverige, 1 tim 17 min, svenska, utan text, digital kopia, barntillåten. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

The War Game. 1962, Storbritannien, 15 min, utan dialog, digital kopia, barntillåten. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Visningen inleds av Magnus Rosborn, filmarkivarie och curator på Cinemateket.

Läs mer om ”Älskarinnan” i Svensk Filmdatabas