Cinemateket
Fönstret åt gården

Fönstret åt gården

Originaltitel: Rear Window

Regi: Alfred Hitchcock

Filmhuset - Bio Victor Lägg till i kalender

Fotografen L.B. ”Jeff” Jefferies är temporärt instängd i sin lägenhet på grund av ett brutet ben. Han fördriver tiden med att snoka på grannarna genom fönstret. Ett plötsligt skrik får honom att undra om ett mord begås på andra sidan gården. James Stewart och Grace Kelly strör oförglömlig Hollywood-glans över Hitchcocks mest voyeuristiska film.

“The master of suspense” används ofta för att förklara det som utmärker Alfred Hitchcocks filmkonst, och regissören menade att det viktigaste för att skapa spänningsfyllda filmer ligger i att förstå skillnaden mellan överraskning och spänning. Hans pedagogiska exempel kan sammanfattas så här: ett sällskap sitter och äter middag. En bomb ligger under bordet. Vill filmskaparen överraska så exploderar bomben utan förvarning. Vill filmskaparen däremot skapa spänning så avslöjar filmen med små visuella detaljer att en bomb ligger under bordet, utan att ge ledtrådar till när eller om bomben kommer explodera. Genom att ge tittaren lite information så aktiveras åskådaren till att själv fylla i luckorna.

Ett skolboksexempel på att Hitchcock är en mästare på att skapa spänning, inte minst genom att rikta sig till åskådarens törst efter mysterier, utgörs utan tvekan av Fönstret åt gården. Hitchcock har valt att göra åskådaren lika instängd som Jeff är, och den begränsade synvinkeln ger åskådaren lagom många detaljer för att misstänka mord, och lagom många luckor för att själv börja spekulera kring möjliga scenarier. Utöver mordmysteriet finns det också en kärlekshistoria i filmen. “How long does a girl have to go before you notice her?” säger en suktande Grace Kelly som längtar efter att bli friad till.

Fönstret åt gården är en film som utforskar allt det stökiga med blickens politik. Utan att moralisera vänder sig Hitchcock till de etiska aspekterna med att titta och bli sedd. Vad är det för begär som driver människor att spionera på varandra? Vem sätter gränserna för när tittandet ska upphöra? Hur mycket ska vi kompromissa för att bli sedda av den vi åtrår?

Text: Kaly Halkawt

Regi: Alfred Hitchcock, medverkande: James Stewart, Grace Kelly, Wendell Corey, 1954, USA, 1 tim 51 min, engelska, svensk text, 35 mm, bildformat 1.66:1, tillåten från 11 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutets filmarkiv.

Läs mer om ”Fönstret åt gården” i Svensk Filmdatabas

Fönstret åt gården ingår i temat

Alfred Hitchcock – Spänningens mästare

Januari 2020 påbörjades vad som var tänkt att bli en årslång Alfred Hitchcock-retrospektiv på Cinemateket. Några månader senare bröt pandemin ut, varpå filmerna visades för en drastiskt krympande publik. Snart stängde biograferna och med det avbröts visningarna i förtid.

Under 2022 får Cinemateksbesökare en ny chans att upptäcka spänningsmästarens filmskatt på stor duk. Hälften av filmerna visades under våren och den andra hälften visas nu i höst

Alfred Hitchcocks succéartade genombrott kom med The Lodger: A Story of the London Fog (1927). En Jack Uppskäraren-figur härjar i skydd av Londons dimma och specialiserar sig på blondiner. Spänningsmomentet i The Lodger rör huruvida en ung man är den skyldige seriemördaren. Romantiska spänningsfilmer blev efterhand Hitchcocks brittiska varumärke, med De 39 stegen (1935) som höjdpunkt.

Hitchcock kom till Hollywood och David O. Selznick med Rebecca (1940) som förstlingsverk. Periodens bästa film är Skuggan av ett tvivel (1943). Här vänds den sömniga småstadens vardagslunk upp och ner när en manipulativ mördare söker skydd undan lagens långa arm hos sin intet ont anande systers familj. Dynamiken mellan Joseph Cottens mördare och hans initialt oskuldsfulla systerdotter (Teresa Wright) – bägge kallas dessutom Charlie – är filmens nav.

Efter Selznick-perioden etablerade sig Hitchcock som egen producent tillsammans med Sidney Bernstein. Den första av deras filmer var den experimentella Repet (1948), med långa obrutna tagningar som illuderar ett kontinuerligt skeende i ett och samma rum. Främlingar på tåg (1951) är det odisputabla mästerverket från denna produktionskonstellation, inte minst genom Robert Walkers helt igenom formidabla rollporträtt av en psykopatisk dandyfigur.

Fönstret åt gården (1954), blev ännu en i serien av klaustrofobiskt begränsade iscensättningar. En stjärnfotograf är instängd i sin lägenhet med benet gipsat efter ett dumdristigt försök att fånga en fartfylld bild. Filmen är spänningsfylld till bristningsgränsen när det halvt oskyldiga spionerandet – eller är detta osund voyeurism? – på grannarna får karaktären av deckargåta: har frun i en av lägenheterna mördats av sin man?

Studie i brott (1958) tillkom i en stafett med många manuspennor innan Hitchcock var nöjd. Ett problem inför inspelning var att fylla den kvinnliga huvudrollen. Förstavalet var Vera Miles, men hon var gravid, till Hitchcocks irritation. Eftervärlden har inte delat Hitchcocks reservation beträffande Kim Novak. Filmen är kusligt suggestiv i den bildmagi som trollas fram runt den detektiviskt ovilliga Scottie, spelad av James Stewart. Oförmögen att arbeta som detektiv hos polisen på grund av att han drabbats av traumatisk svindel lockas han in i rollen som privatspanare av en gammal bekant som är bekymrad över sin hustrus förehavanden. Efter att ha sett henne accepterar den fascinerade Scottie. Därmed snärjs han i en serie charader och iscensättningar när han med bil genomkorsar San Francisco i den skönas spår. Den komplicerade intrigen är inte huvudärendet utan i stället allt det som filmen aktualiserar kring fiktion, fascination, filosofi, identitet, maskerad och rollspel. Här drivs detektiven till psykos, och reprisen av förloppet blir dubbelt fatal.

I sista minuten (1959) är en slutpunkt för den klassiska Hollywoodstilens berättarmodell: rak intrig, om än inte nödvändigtvis kronologisk, tydlig gestaltning av tid och rum, och med gripbara rollfigurer, gärna gestaltade av stjärnor. Hitchcocks modell för rak intrig var begreppet MacGuffin – det som motiverar rollfigurerna och driver handlingen, men som egentligen är betydelselöst. I sista minuten har några av de mest formidabla avsnitt som någonsin filmats. Scenen mellan Cary Grant och Eva Marie Saint i restaurangvagnen, lätt, luftig och erotiskt laddad – och oemotståndligt filmisk. Och sättet att hantera tid och rum: vindpinad landskapstristess och utdragen händelselöshet vänds till en veritabel kanonad från luften i scenerna från Prairie Stop, mitt i ingenstans.

Psycho (1960) gjordes på lågbudgetmanér. Filmen flyttade fokus från spänningsthriller till skräckfilmens gotiska scenografi; inte minst gäller detta familjen Bates Edward Hopper-inspirerade hem. Anthony Perkins gjorde sitt livs roll som Norman Bates.

Flytten till Universal efter Psycho inledde inte Hitchcocks bästa period. Fåglarna (1963) var lyckad, beträffande Marnie (1964) går meningarna isär. De följande filmerna hyllas av få: En läcka i ridån (1966) och Topaz (1969). Så följde Frenzy (1972) som en hyllad comeback till London. Karriären avslutades med Arvet (1976) med Ernest Lehman som manusförfattare. Hitchcock var nu sliten och även hustrun Alma, som hade fingret med i alla aspekter av hans verksamhet, var sjuklig. Deras sista gemensamma framträdanden var i samband med att Alfred Hitchcock 1973 tilldelades en Life Achievement Award av the American Film Institute. Några månader före hans död adlades han av det engelska hovet.

Att samlat på duk få överblick över hans produktion är ett måste för alla som ännu hyser ett intresse för mediet i dess ursprungliga form, som biografupplevelse. De drygt 50 filmerna sammantagna utgör ett av vår tids mest centrala kulturarv.

Läs mer: François Truffaut (övers. Torsten Manns), Samtal med Hitchcock (1992).

Text: Jan Olsson, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet.


Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Alfred Hitchcock – Spänningens mästare