Cinemateket
Illusioner

Illusioner

Originaltitel: Maboroshi no hikari

Regi: Hirokazu Kore-eda

Filmhuset - Bio Mauritz Lägg till i kalender

Nyblivna modern Yumikos man hittas död på tågrälsen. Några år senare lämnar hon och sonen Osaka för en by vid havet, där hon gifter sig med en änkling – men det förflutna vägrar släppa taget. Människor och miljöer blir till ett i Hirokazu Kore-edas vemodigt vackra spelfilmsdebut.

I början av 1990-talet hade Hirokazu Kore-eda etablerat sig som dokumentärfilmare. Rörande livshistorier varvades med porträtt av filmidolerna Edward Yang och Hou Hsiao-hsien, men 1995 var han redo att ta steget in i spelfilmssfären. ”Jag hade en väldigt stark längtan efter att göra en film, och var väldigt medveten om vad en film var. Sedan dess har jag förlorat den självmedvetenheten om vad en film kan, eller borde, vara.”

En viss besvikelse infann sig efteråt. Han fick nämligen en chans att visa Illusioner för Hou, som trots komplimanger för hantverket tyckte att det var lite väl uppenbart att den gjorts efter bildmanus. ”Hur kan du veta hur du ska filma en person innan du har sett personen? Du som började med dokumentärer borde veta det bättre än någon annan”, sade Hou.

Där och då slutade Kore-eda med bildmanus. Även om han numera ”vuxit ifrån” det överstiliserade, är det tydligt att han i Illusioner lyckades med exakt det han sagt sig sträva mot med sina mer avskalade verk: att ta sig närmare människor än vad dokumentärfilmens observerande form tillåter.

Illusioner är en visuell spegling av den själsliga kamp som huvudpersonen ställs inför. Ett dödsfall omgärdat av frågor som aldrig kommer att få svar. Den nyblivna modern Yumiko trodde att hon var lyckligt gift med en lika lycklig man, men när han plötsligt hittas död på tågrälsen rasar allt samman. Allt pekar ju på självmord. Några år senare flyttar Yumiko med sin son från Osaka till en by vid havet, där hon ingår ett arrangerat äktenskap med en änkling med ett barn – men det förflutna fortsätter att hemsöka dem.

”Redan i sin hyllade långfilmsdebut Illusioner (1995) började han utforska minnets fruktansvärda kraft att påverka livet i nuet”, introducerar Nicholas Wennö Kore-eda i en intervju i Dagens Nyheter. Så var det då och i den änden har det till stor del fortsatt. Man kan jämföra Illusioner med de formmässigt skilda Distance (2001), Barnen som inte fanns (2004) och Still Walking (2008) och i alla se historier om människor som lever i skuggor av det förlorade. ”Japaner är väldigt uppmärksamma och medvetna om närvaron och effekten av döda personer i sina vardagliga liv”, har Kore-eda sagt i en intervju.

Sorgearbetet i Illusioner utspelas i melankoliska, måleriska landskap. Sight & Sounds Mark Sinker har beskrivit iscensättningen som ett slags ”livet inuti en Rothko-målning”. Regissören har sagt att han velat skildra skådespelarna som en del av en helhet: ”Jag vill inte att deras existens ska vara skild från bakgrunden, som är full av ljus och skuggor. Det är därför filmen visar fler ryggar än närbilder på ansikten. Människor, tåget, cykeln, ljuset längs stränderna är sammansmälta i varje scen.”

Visningen inleds av Sebastian Lindvall, curator på Cinemateket.

Filmfakta

Originaltitel: Maboroshi no hikari
Regi: Hirokazu Kore-eda
Medverkande: Makiko Esumi, Tadanobu Asano, Takashi Naito
År: 1995
Land: Japan
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 49 min
Dialogspråk: Japanska
Text: Svensk text
Åldersgräns: Barntillåten
Läs mer om ”Illusioner” i Svensk Filmdatabas

Illusioner ingår i temat

Immemory – 53 filmer om minne

Vid sidan av Chris Marker, Andrej Tarkovskij, Marguerite Duras och Terrence Malick har många andra filmare utforskat den rörliga bildens relation till minne. Filmer från början av filmhistorien fram till nu. Dokumentärer, komedier och science fiction. Filmer från Iran, Brasilien och Thailand. Filmer av Alain Resnais, Ingmar Bergman och Agnès Varda. Filmer om att minnas och att glömma.
Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Immemory – 53 filmer om minne