Hans son på galejan
Originaltitel: Steamboat Bill Jr.
Regi: Charles F. Reisner
Stenansiktet Buster Keaton är den anspråkslösa sonen till en råbarkad flodbåtskapten som tar sig vatten över huvudet när han förälskar sig i dottern till sin fars konkurrent. Ångbåtsklassikern Hans son på galejan har en oförglömlig orkanfinal och innehåller den berömda stuntscenen där en husgavel faller över Keaton.
William ”Steamboat Bill” Canfield, ägare till en illa medfaren hjulångare får besök av sin son som studerar i Boston. Sonen är inte det minsta lik sin storvuxna pappa, är inte på något vis gjord för sjön och har till råga på allt en fånig storstadsmustasch. Snart visar det sig att sonen har en flört med dottern till Steamboat Bills värsta flodbåtsrival.
Buster Keaton var en av stumfilmstidens stora stjärnor – känd för sina akrobatiska talanger, uppfinningsrika ”gags” och säregna mimik (vilket gav honom smeknamnet ”stenansiktet”). Redan vid tre års ålder började han stå på scen tillsammans med sina vaudeville-föräldrar, och redan från tidig ålder var stunten hisnande. Hans son på galejan innehåller den berömda scenen där en husgavel faller över Keaton. Scenen hade fått fatala följder om den hade misslyckats, berättar Keaton:
”Det var en byggnad med ett mycket högt V-format tak, så att vi skulle kunna göra fönstret uppe vid taket högt nog. Ett vanligt fönster på andra våningen skulle varit ungefär 12 fot, men vårt var 18 fot. Sen la vi ramen på marken, och byggde fönstret runt mig. Vi gjorde det så stort att jag hade en marginal på fem centimeter vid varje axel, den övre delen av fönsterbågen missade mitt huvud med fem centimeter, och den undre missade mina hälar med fem centimeter. Vi markerar rutan på marken, och slår ner stora spikar där jag ska ha hälarna. Sedan reser de huset igen, och bygger det färdigt. […] Och sedan satte vi upp våra vindmaskiner, med de stora Liberty-motorerna. Vi hade sex stycken, och de är starka: de kunde lyfta en lastbil från marken. Vi var tvungna att se till att vi fick rätt vindeffekt i förgrunden och i bakgrunden, men att det inte blåste på husväggen när den väl börjat falla, för om vinden får tag i henne faller hon inte där hon ska, och där står jag. Det är en scen som ska göras i en tagning, och det lyckades vi med. Man gör inte sådant två gånger.” (1)
Visningen ackompanjeras på piano av Edward von Past.
(1) Buster Keaton i David Robinsons Buster Keaton (1969).
Edward von Past ackompanjerar filmen på piano.