Cinemateket
Ghost Dog – samurajens väg

Ghost Dog – samurajens väg

Originaltitel: Ghost Dog: The Way of the Samurai

Regi: Jim Jarmusch

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Inspirerad genremix med Forest Whitaker i sitt livs roll som den moderna samurajen Ghost Dog – en yrkesmördare som jobbar åt en italiensk-amerikansk gangster, kommunicerar sina uppdrag med hjälp av brevduvor, lyssnar på hiphop (komponerad av RZA) i bilstereon och spelar schack med en glassförsäljare som bara talar franska.

Jim Jarmusch följde upp Dead Man (1995) med ännu en genreutflykt – denna gång till tre genrer på samma gång: maffiafilmen, samurajfilmen och hiphopfilmen. Forest Whitaker briljerar som Ghost Dog, en fåordig ensamvarg som bor i ett ruckel med sina brevduvor, läser Yamamoto Tsunetomos samuraj-bibel Hagakure (1716) och efter att ha fått sitt liv räddat av en italiensk-amerikansk gangster svär att bli hans lojala torped och beskyddare. Efter att ett uppdrag gått snett vill dock gangsterns boss röja Ghost Dog ur vägen.

Ghost Dog – samurajens väg är inspirerad av 1960-talsfilmer som Jean-Pierre Melvilles Samuraj killer (1967) och Seijun Suzukis Märkt för mord (1967) – ur den senare är ett par scener direkt kopierade. Jarmuschs kärlek till japansk film manifesteras också i att Ghost Dog läser ur förlagan till Akira Kurosawas Demonernas port (1950).

Men här finns också en humoristisk blick på den italiensk-amerikanska maffian (filmen hade för övrigt premiär samma år som tv-serien Sopranos, och är liksom den inspelad i New Jersey), där en av de tre bossarna har stenkoll på hiphop – filmens tredje ben, inte minst genom soundtracket av RZA (som också gör en cameo som kollega till Ghost Dog).

Ghost Dog gör även regelbundna turer till en park där Isaach De Bankolé har en glassbil. De Bankolé gör en variant av Roberto Benigni-rollen, en fransktalande, glad skit som inte kan engelska, men ändå tycks älska sin exiltillvaro i USA. De båda männen kommunicerar utomspråkligt, spelar schack, och äter glass med den lillgamla flickan Pearline, som också bor i området.

Filmen togs emot väl, även i Sverige, där Svenska Dagbladets Ludvig Hertzberg beskriver en ”atmosfärrik meditation över våld, brutalitet och samhällets moraliska förfall” och jämför filmen med Taxi Driver (1976).

Häromåret meddelades även att en uppföljare är på gång, med Jarmusch, Whitaker och RZA som producenter – en tv-serie som enligt uppgift skulle följa Pearline i vuxen ålder. Återstår att se om hon valt samurajens väg.

Läs mer om ”Ghost Dog – samurajens väg” i Svensk Filmdatabas

Skriv ut