
Dancer in the Dark
Originaltitel: Dancer in the Dark
Regi: Lars von Trier
Skådespelare: Björk, Catherine Deneuve, Peter Stormare
von Triers första och enda utflykt i musikalgenren är en tårdrypande melodram om den tjeckiska immigranten och fabriksarbeterskan Selma, som försöker spara pengar till sin sons ögonoperation men blir bestulen på pengarna och anklagad för mord. Det högst offentliga grälet mellan regissören och superstjärnan Björk, filmens kompositör och huvudrollsinnehavare, hade redan skapat rubriker när filmen togs emot med burop och applåder i Cannes. De originella dansnumren (ett av dem filmat med hundra digitala kameror), den avancerade, atonala musiken och den torftiga scenografin i blekgröna och bruna Death Row-färger osäkrade den ytterligare. Vad skulle man tycka? Vad skulle man känna? En del skulle säga att sång- och dansnumren inte fungerar alls, andra att det är en mästares briljanta dekonstruktion av ytterligare en Hollywoodgenre.
Filmen är den tredje i vad von Trier döpt till Guldhjärtatrilogin (efter en barnbok som han tyckte om men som hans intellektuella föräldrar tyckte var trams) där självuppoffrande kvinnor går hemska öden till mötes. Det är också den första av tre filmer som gör upp med den amerikanska ondskan. Björk dominerar varje bild och med sitt glaskrossande sångskrik liksom sliter hon sig ut ur den manipulativa regissörens grepp och trasar sönder hans skapelse. På ett intressant sätt. Båda vann Cannesfestivalens finaste priser.
Dancer in the Dark. 2000, Danmark, Tyskland, Nederländerna, 2 tim 19 min, engelska, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.
Läs mer om ”Dancer in the Dark” i Svensk Filmdatabas
Dancer in the Dark ingår i temat
Människan: Lars von Trier
- Inget mänskligt är mig främmande
Civilisationens fernissa är tunn och människan förblir en best. Det låter Lars von Trier oss aldrig glömma. Som ett enträget tryffelsvin har han i över fyrtio år bökat fram allt det vi inte vill kännas vid: det förträngdas svarta guld. Sen serverar han sina obekväma fynd i innovativa, lika attraktiva som obehagliga anrättningar som man mot bättre vetande inte kan låta bli att stoppa i sig. "Provokatör" har blivit en lika etablerad del av hans namn som den fejkade adelstiteln, men han provocerar med hjärtat i halsgropen och aldrig utan att sätta sig själv på spel.