Dancer in the Dark
Originaltitel: Dancer in the Dark
Regi: Lars von Trier
Skådespelare: Björk, Catherine Deneuve, Peter Stormare
von Triers första och enda utflykt i musikalgenren är en tårdrypande melodram om den tjeckiska immigranten och fabriksarbeterskan Selma, som försöker spara pengar till sin sons ögonoperation men blir bestulen på pengarna och anklagad för mord. Det högst offentliga grälet mellan regissören och superstjärnan Björk, filmens kompositör och huvudrollsinnehavare, hade redan skapat rubriker när filmen togs emot med burop och applåder i Cannes. De originella dansnumren (ett av dem filmat med hundra digitala kameror), den avancerade, atonala musiken och den torftiga scenografin i blekgröna och bruna Death Row-färger osäkrade den ytterligare. Vad skulle man tycka? Vad skulle man känna? En del skulle säga att sång- och dansnumren inte fungerar alls, andra att det är en mästares briljanta dekonstruktion av ytterligare en Hollywoodgenre.
Filmen är den tredje i vad von Trier döpt till Guldhjärtatrilogin (efter en barnbok som han tyckte om men som hans intellektuella föräldrar tyckte var trams) där självuppoffrande kvinnor går hemska öden till mötes. Det är också den första av tre filmer som gör upp med den amerikanska ondskan. Björk dominerar varje bild och med sitt glaskrossande sångskrik liksom sliter hon sig ut ur den manipulativa regissörens grepp och trasar sönder hans skapelse. På ett intressant sätt. Båda vann Cannesfestivalens finaste priser.
Dancer in the Dark. 2000, Danmark, Tyskland, Nederländerna, 2 tim 19 min, engelska, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.