Borgarklassens diskreta charm

Borgarklassen smugglar knark, är otrogen och lierar sig med militären. Men framför allt försöker den äta middag, gång på gång. Luis Buñuels surrealistiska mästerverk, där dröm och verklighet ständigt går in i varandra, är hans kanske mest uppskattade film. Den gav honom också hans enda Oscar.

I en tid där svensk film alltmer börjat intressera sig för sociologiska studier, i stil med Ruben Östlunds verk, framstår Buñuels svartsynta skärskådning av borgarklassen som en föregångare. När ett av middagsförsöken plötsligt utspelas inför öppen ridå och sittande publik förs tankarna mot Shakespeares citat om att "hela världen är scen" såväl som Guy Debords "skådespelssamhälle". Är inte alla dessa regler, allt prat om vett och etikett som blir så påtagligt vid middagsbjudningar, bara ett enda skådespel? Genom att förfrämliga det sociala skådespeleriet lyckas Buñuel avslöja det primitiva som döljer sig bakom den fina fernissan.

Le charme discret de la bourgeoisie. 1972, Frankrike, Italien, Spanien, 1 tim 42 min, franska, spanska, latin, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filministutet.

Läs mer om ”Borgarklassens diskreta charm” i Svensk Filmdatabas