Cinemateket
Juventude em marcha

Juventude em marcha

Originaltitel: Juventude em marcha

Regi: Pedro Costa

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Juventude em Marcha utspelar sig mellan det nedrivna Fontainhas och de nybyggen dit dess befolkning har förflyttats – en skuggvärld där gränsen mellan verklighet, dikt och minnen suddas ut. Costa har beskrivit filmen – hans första samarbete med Ventura, en äldre man från Kap Verde – som en nyinspelning av John Fords Kapten Buffalo.

Sex år efter No Quarto da Vanda (2000) återvände Costa till Fontainhas för en uppföljning på den föregående filmen. I Juventude em Marcha skildras hur rivningen av Fontainhas fortskrider och hur dess invånare, däribland Vanda själv, har förflyttats till nybyggda hus.

Filmens huvudroll axlas av Ventura, en äldre herre som immigrerat från Kap Verde och som även medverkar i Costas två efterföljande långfilmer. Här vandrar han mellan Fontainhas ruiner och de miljonprogramsliknande vita höghusen som det fattiga kvarterets förra invånare har förflyttats till.

Juventude em Marcha är ett slags epos som luckrar upp gränserna mellan fiktion, minnen och den krassa verkligheten, något som Costa åstadkommer genom ett säreget arbete med form, tid och i synnerhet samarbetet med de medverkande. Filmens form och dess effekter har filmteoretikern och filmskaparen Jean-Louis Comolli diskuterat ingående:

”Med undantag av väldigt få scener där vi hör Venturas brev till sin fru är nästan alla av filmens bilder inspelade med kort skärpedjup, med mycket tom yta i bildens överkant. Rollfigurernas kroppar befinner sig inte längre i bildens mitt, utan har förskjutits till dess kanter [...]. För att föra in ännu mer rum och destabilisera de filmade kropparna är många kompositioner inte bara filmade ur en låg vinkel, utan även från sidan. Den skildrade världen har inte längre den balans som filmen sedan länge gjort oss vana vid. Allt har vänts upp och ned. Ett program som vi skämtsamt kan kalla för ”kubistiskt” har brutit upp rumsligheten. Betraktarna befinner sig inte längre i deras vanliga positioner, bra eller dåligt. Den positionen finns inte längre, bara en öppen avgrund.” (1)

Costas uppbrutna rumslighet ställer inte bara frågor kring fiktion och verklighet, utan även mellan politik och poesi. Det är ett monumentalt verk som, enligt Thom Andersen i en artikel för Film Comment, ”varje kommande filmskapare måste konfrontera”.

(1) Jean-Louis Comolli, ”Frames and Bodies – Notes on Three Films by Pedro Costa: Ossos, No Quarto da Vanda, Juventude em Marcha”, i Afterall nr. 24 (2010).

Skriv ut