Cinemateket

Ingmar Bergman

Att skriva något slutgiltigt om Bergmans sista filmer är omöjligt. De är alltför heterogena; de fullföljer skilda spår i hans mångfacetterade gärning.
Beröringen, en internationell produktion, såg han själv som ett kapitalt misslyckande. I Bilder skrev han att Viskningar och rop ”bröt sig fram under denna deprimerande arbetsperiod”. Den senare gjorde ett bestående filmhistoriskt avtryck i sin starka skildring av intimitet och sorg, men också genom sin enastående färganvändning. Scener ur ett äktenskap – gjord för tv men även visad på bio – hör till Bergmans stora klassiker, som för hans del också innebar en övergång till tv-mediet – i alla senare filmer har tv på olika vis varit inblandad. Den vackra operafilmatiseringen av Trollflöjten tv-lanserades självklart och älskades av en bred publik, barn som vuxna.
Ormens ägg, som följde, präglades i hög grad av Bergmans exil, liksom Höstsonaten, skriven i Sverige och inspelad i Norge, som främst gått till historien som hans enda samarbete med Ingrid Bergman. Även Ur marionetternas liv – som följer upp teman från Scener ur ett äktenskap – är tyskproducerad. Bergman själv kallar den ”ett stycke tv-teater”.
Några dokumentärer skiljer ut sig – diptyken Fårödokument, en hyllning till Fåröborna från den självutnämnde ”Fårögubben” – och Karins ansikte – en stillbildsbaserad kortfilm om hans mor, utan dialog men med nio textskyltar.
Så, till sist, kom Fanny och Alexander – Bergmans självdeklarerade sorti från filmen, vilket skulle visa sig vara en sanning med modifikation. Som finalverk är den dock helt grandios, och den uppföljande bakomfilmen ger intressanta inblickar både i själva filmarbetet och i hans regissörsgärning.

Text: Astrid Söderbergh Widding, professor i filmvetenskap och rektor för Stockholms universitet

I början av 50-talet skaffade Ingmar Bergman en 9.5 mm-kamera och började dokumentera sin vardag – och sitt arbete. Materialet från filminspelningarna har senare satts ihop till korta (stumma) bakomfilmer, som ger unika insikter i hur det gick till när några av regissörens mest berömda filmer tillkom. Efter vissa av filmerna i detta program visar vi en tillhörande bakomfilm.

2018 hade Ingmar Bergman fyllt 100 år och det uppmärksammar Filminstitutet på en rad olika vis. Cinemateket kommer under året att visa alla de 40 långfilmer Bergman regisserade för bio. Det blir en film i veckan, i kronologisk ordning (med några undantag) – från Kris till Dokument Fanny och Alexander. Vi hoppas att ni vill följa med på hela resan och har därför tagit fram en liten folder du kan hämta i kassan, där du får en stämpel för varje filmvisning du besöker – med fina priser från Bergmangårdarna, Natur & Kultur, Norstedts och Stiftelsen Ingmar Bergman för er som går på alla 40!

Tidigare i Ingmar Bergman