Cinemateket

Isabel Coixet

Trots att det tog sju år efter långfilmsdebuten Demasiado viejo para morir joven (1989) för Isabel Coixet att regissera sin nästa långfilm är hon idag en otroligt produktiv filmskapare. Coixet rör sig fritt mellan genrer, allt från dokumentär till skräck och science fiction. Hon har ett eget produktionsbolag, skriver manus till de flesta av sina filmer och arbetar ofta som fotograf på desamma. Dessutom är hon vid sidan av regissörsyrket verksam som designer, reklammakare och formgivare. Till exempel var det Coixet som 2010 designade den omtalade gigantiska bebisroboten till den spanska paviljongen på världsutställningen i Shanghai.
Coixet har också gjort sig till en talesperson för kvinnliga filmskapares situation i Spanien som en av grundarna till CIMA, ett nätverk för spanska kvinnliga filmare, och som ordförande för European Women’s Audiovisual Network. Hon kommenterar ofta kvinnliga regissörers situation i såväl Spanien som globalt och kallar sig tveklöst för feminist: ”Halva världens befolkning får inte vad den förtjänar.”
I hennes filmer står kvinnor med en rad olika levnadsöden i centrum: en ung tvåbarnsmor som får veta att hon snart ska dö (Mitt liv utan mig), ett krigsoffer från Bosnien (The Secret Life of Words), ett dumpat butiksbiträde som spelar in videoband till sitt ex (Cosas que nunca te dije), en separerad kvinna i övre medelåldern som tar körkort (Learning to Drive), en motarbetad bokälskare (The Bookshop) och en lönnmörderska i Tokyo (Map of the Sounds of Tokyo). Filmerna kretsar kring intimitet, samtalen, orden och bristen på dem. Coixet utforskar hur vi som människor beter oss mot andra: ”Det mest spännande som finns är hur par agerar när de är själva med varandra.”
För tillfället är Coixet upptagen med färdigställandet av inte mindre än tre filmer. Vi visar fem av hennes tidigare verk.

Text: Tora Berg