Cinemateket

Jirí Trnka

Den klassiska animationens konstanta rörelse står i vägen för kontemplation, menade Jirí Trnka. Tidigt i karriären övergav han papper och penna för dockor och stop motion. Redan med sin långfilmsdebut, den suggestiva episodfilmen Spalicek, fick han bekräftelse för sitt meditativa perspektiv med en prisvinst vid Venedigs filmfestival.
Tvärtemot de skräckinjagande stämningarna hos arvtagarna Jan Svankmajer och bröderna Quay utspelar sig filmerna i ett inbjudande universum. Långt från livlösa framstår hans dockor som djupt mänskliga, vilket till stor del beror på den medryckande valsen mellan dockornas rörelser och kamerans.
Ruta för ruta blåste Trnka nytt liv i tjeckisk folkkultur. Klassiska myter, sagor och sägner förekommer i majoriteten av hans filmer – inte minst i Gamla tjeckiska sägner. Men inspirationen hämtades även utifrån till adaptioner av såväl William Shakespeare (En midsommarnattsdröm) som H.C. Andersen (Kejsarens näktergal). Utan att inkräkta på sagornas eskapism använde Trnka sitt hantverk för att skapa harmoniska samspel – mellan det jordnära och det svävande, det taktila och det oåtkomliga. Med storartad dynamik vrids nyckeln om till trollbindande drömlandskap.

Text: Sebastian Lindvall