Cinemateket

Kinuyo Tanaka

När den 48-åriga Kinuyo Tanaka skulle förbereda sig för rollen som åldring i Keisuke Kinoshitas ättestupemelodram Balladen om Narayama beslutade hon att dra ut sina friska framtänder. Vid ett tillfälle slår hennes rollfigur ut tänderna mot en sten och den dedikerade Tanaka ville att det skulle kännas äkta.

Hon slog igenom i tidig ålder, filmdebuterade som 14-åring, blev en del av det japanska studiosystemet och steg snabbt i rang. 21 år gammal hade hon en av huvudrollerna i Japans första talfilm Madamu to nyobo (1931) och fyra år senare hade hon nått daikanabu, den högsta rang man kunde ernå som skådespelare, och tilldelades huvudroller i storproduktioner. Under 1950-talets japanska guldålder var hon i sitt esse och arbetade med alla de stora regissörerna: Kinoshita, Mikio Naruse, Yasujiro Ozu, Hiroshi Shimizu (som hon en kort tid även var gift med), Akira Kurosawa och Kon Ichikawa. Den sistnämnda gjorde även en biografifilm om Tanaka, Eiga joyu (1987), till tioårsminnet av hennes bortgång. Tanaka är kanske allra mest känd för samarbetet med Kenji Mizoguchi, som gjorde henne till en inter- nationell stjärna i filmer som Saikaku ichidai onna (Oharu 1952) och Sagor om en blek och mystisk måne efter regnet (1953). Men det var också samma Mizoguchi som först satte käppar i hjulen när Tanaka i början av 1950-talet ville regissera. Ett svek som kom att solka återstoden av deras relation.

Tanaka hade efter nära 30 år i filmbranschen utvecklat ett starkt intresse för filmens hantverk och ville mer än något annat ta steget över till regi- stolen. Regiyrket ansågs dock i Japan endast vara ämnat män – bara en enda långfilm hade regisserats av en kvinna. Tack vare sin stjärnstatus, sin digra erfarenhet och sina många tunga kontakter fick Tanaka till slut förtroendet att regissera sin första film, Koibumi (1953), en melodram med manus av Kinoshita som tävlade i Cannes. Ozu skrev manus till hennes nästa film och hon samarbetade vid ett par tillfällen med långvariga Naruse-medarbetaren och manusförfattaren Sumie Tanaka. Dessutom ryckte hon in som Naruses regiassistent under arbetet med Ani imoto (1953).

Under tio år regisserade Tanaka sex filmer, och blev den första japanska kvinnan med en karriär som regissör. Hon var under den perioden den enda regisserande kvinnan i Japan, men står ut även i ett internationellt perspektiv. Till exempel regisserades blott två filmer av kvinnor under samma period i Sverige. I Tanakas filmer tas ofta distinkt kvinnliga ämnen upp, och hon tacklar dem annorlunda än de manliga kollegor som också satte kvinnor i centrum. Tanaka problematiserar rådande könsnormer och kritiserar den ensidiga synen på prostituerade (Koibumi, Nattens kvinnor). I Förevigade bröst avhandlas inte bara tunga ämnen som bröstcancer utan också den stigmatisering som drabbar skilda kvinnor.

Vid sidan av regin fortsatte Tanaka med skådespeleriet, fram till sin död. För en av sina sista filmer, Sandakan hachibanshokan bohkyo (1974), belönades hon med en Silverbjörn i Berlin – vilken anmärkningsvärt nog är hennes enda internationella utmärkelse, trots ett halvt sekel av filmer och flera internationellt hyllade verk.

Under sin karriär medverkade Kinuyo Tanaka i runt 250 filmer. Vi visar tre av dem och tre av de filmer hon själv regisserade.

Text: Tora Berg

Retrospektiven genomförs i samarbete med Japanska ambassaden i Sverige och Japan Foundation, och det är fri entré till samtliga visningar.

Lästips: Irene González-López och Michael Smith (red.), Tanaka Kinuyo: Nation, Stardom and Female Subjectivity (Edinburgh University Press, 2018).