Cinemateket

Vilhelm Moberg

”Filmen är i våra dagar ett av de instrument som kraftigast påverkar och formar folksjälen. I jämförelse därmed har i detta avseende litteraturen och teatern ringa betydelse.”

Orden är Vilhelm Mobergs, formulerade i februari 1937. Tre dagar tidigare hade svensk filmhistorias mest uppmärksammade debatt ägt rum i Konserthuset i Stockholm. Moberg med flera förfasades över den svenska filmens (och i synnerhet pilsnerfilmen Pensionat Paradiset) låga nivå och producenternas ensidiga jakt på intäkter. Ytterligare några veckor senare propagerade Moberg i tidningen för statlig subvention av film, två och ett halvt decennium före det första Filmavtalet och Svenska Filminstitutets grundande.

Moberg hade ett komplicerat förhållande till filmen. Han förundrades av dess genomslagskraft och förstod att han behövde den. Redan 1931 lämnade han in sin satiriska pjäs Kassabrist till Svensk Filmindustri, men när den slipades ned till den harmlösa filmen Kärlek och kassabrist blev han djupt besviken. Det dröjde åtta år till nästa film, Gläd dig i din ungdom. Den här gången var han mer nöjd med resultatet, men då gick Statens Biografbyrå in och krävde stora förändringar – vilket ledde till att censuren för första gången kritiserades offentligt. Moberg frågade sig med rätta varför filmen kunde visas oklippt på filmfestivalen i Venedig – i en fascistisk diktatur – men inte i Sverige. Han hade åsikter om de flesta filmer baserade på hans texter. Det var först med Jan Troells Utvandrarna 1971 som Moberg lugnade ner sig – den tyckte han tvärtom var ”den största och rikaste filmen som gjorts i Sverige”.

Men mer än Moberg behövde filmen, behövde filmen Moberg. Det är lätt att glömma hans enormt starka ställning som dramatiker på 1930-, 1940- och 1950-talen. Hans samhällskommenterande pjäser sattes ofta upp av flera olika teatrar redan under premiäråret och kunde ses av hundratusentals teaterbesökare. Han omarbetade också många av sina romaner för scenen, och nästan alla filmer har föregåtts av en teaterversion. Exempelvis gavs nazistallegorin Rid i natt! ut som bok i oktober 1941, hade scenpremiär i september 1942 och biopremiär i november 1942.

Vilhelm Moberg var en stridbar debattör, i sina verk såväl som i det offentliga samtalet. En underhållande genomgång av hans åsikter om film (förmedlade via brev och debattinlägg) ges i Bengt Forslunds bok Vilhelm Moberg, filmen och televisionen från 1998. Där skymtar också en gnutta ödmjukhet fram med ålderns rätt. När Moberg på 1950-talet bosatte sig i USA för att skriva klart Utvandrarsviten brukade han koppla av med att gå på bio. Han insåg då att den sämsta svenska filmen inte var tillnärmelsevis lika dålig som den sämsta amerikanska filmen och gav till och med en senkommen ursäkt för sina hårda ord under Pensionat Paradiset-debatten.

De mest kända adaptionerna av Vilhelm Mobergs verk är Utvandrarna och Nybyggarna. De visades på Cinemateket i våras. Nu lyfter vi i stället fram fem andra Moberg-filmatiseringar.

Text: Anders Annikas

Lästips: Bengt Forslund, Vilhelm Moberg, filmen och televisionen (Carlssons, 1998).