Cinemateket

Toshiro Mifune

”Första gången jag såg Toshiro Mifune hajade jag till som en kanin: sedan längtade jag alltid efter att se honom igen”, skrev författaren Loka Enmark i filmtidningen Chaplin 1965. ”Till och med hans tänder är våldsamma, praktfulla. De två framtänderna breda och en aning inåtriktade medan tänderna bredvid oförfärat lagt sig snett över framtänderna. Man nästan river sig på dom med blicken.”

I början var inte alla fullt lika mottagliga för Mifunes djuriska attraktionskraft. Första provspelningen skedde vid en talangjakt ordnad av filmbolaget Toho. Han var arg, oförskämd, ifrågasättande och vägrade att le på beställning. Förutom juryn satt där även Akira Kurosawa, som liknade synen vid ”ett skadat eller fångat vilddjur som försökte bryta sig fri”. En beskrivning som även stämmer in perfekt på Mifunes första stjärninsats som tuberkulossjuk gangster i Kurosawas Den berusade ängeln.

För sitt kontrollbehov blev Kurosawa känd som ”kejsaren”. För sin hotfulla närvaro och intensiva blick, fångad i ett kraftpaket av stiligaste slag, blev Mifune känd som ”vargen”. En varg som tvingar sig in i flocken i De sju samurajerna, några år efter det internationella genombrottet i Guldlejonvinnaren Demonernas port.

Men även i filmerna där Mifune slåss sida vid sida med andra – eller som i Blod och sand: leder flocken – vet man aldrig var man har honom. Är han ond eller god? Arg eller glad? Som bäst är han i vändningarna. Rättviseskiparen som sympatiserar med skurken, patriarken som tar strid mot patriarkatet, opportunisten som hjälper andra i smyg. Någon som svävar mellan himmel och helvete.

Mest känd är han kanske för antihjälterollerna. Där frodas motsägelserna, humörsvängningarna och utbrotten – perfekt för hans oberäkneliga spelstil. Långt från den sammanbitna samurajtyp som cementerades i det popkulturella medvetandet efter tv-succén Shogun, gjord vid en tid då skriverierna om Mifune främst handlade om hans stormiga privatliv och ekonomi.

”Jag vill bli kameraman, inte skådespelare”, ska han ha sagt när han erbjöds debutrollen i Senkichi Taniguchis Vid det snöklädda bergets ände. För att få sin vilja igenom mutade Taniguchi sitt sjaskigt klädda skådisfynd med ny kostym.

Motvilligheten klär Mifune. Inte ens när han suckar, muttrar och sätter sig på tvären kan man slita blicken från honom. Och när han väl ryter ifrån är man helt fast.

Att sammanfatta drygt 180 film- och tv-roller är snudd på omöjligt. Urvalet i den här retrospektiven spänner över fyra decennier och desto fler genrer och kreativa konstellationer. Den avsiktliga spretigheten breddar bilden av Japans största filmstjärna. Strålkastarljuset riktas mot skiftningarna och självreflektionerna, nyanserna och nyckfullheten.

Mot vargen som vägrade tämjas.

Text: Sebastian Lindvall

Lästips: Stuart Galbraith, The Emperor and the Wolf: The Lives and Films of Akira Kurosawa and Toshiro Mifune (Faber and Faber, 2001)

Retrospektiven genomförs i samarbete med japanska ambassaden och Japan Foundation.