Cinemateket

Rekonstruktion - Jacques Tati 1968

1964 startade Svenska Filminstitutet en visningsverksamhet för allmänheten för att tillgängliggöra de filmsamlingar man övertagit från Filmhistoriska samlingarna, samt för att öka intresset för filmhistorien och filmkonsten. Med fokus på samlingarna visades klassiker och icke-kommersiell modern film i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Sedan dess har fler än 30 000 filmer, från hela världen och från alla tider, visats under namnet Svenska Filminstitutets Filmklubb, senare Cinemateket. Internationella filmskapare har introducerats för en svensk publik och bortglömda svenska filmer har fått ett andra liv.

Under rubriken "Rekonstruktion" lyfts en programpunkt från alla dessa år fram för att berätta om Cinematekets och svensk filmkulturs historia.

Genom årens lopp har Cinemateket haft en rad prominenta skådespelare och regissörer på besök; Agnès Varda, Pier Paolo Pasolini, David Cronenberg, Marguerite Duras och Jane Fonda har tillsammans med en rad andra kommit till Cinemateket för att introducera filmer och för att berätta om sina arbeten. Under parollen "filmfarsens förnyare par excellens" besökte franska filmskaparen Jacques Tati 1968 Cinemateket för att "på engelska ge en redogörelse för filmfarsens utveckling från varietéscenen fram till våra dagar". Besöket skedde i samband med Playtimes premiär i Stockholm, och i Cinematekets program citerades Tatis egen text om filmen:

"En regissörs nya film utgör inte nödvändigt en fortsättning på hans tidigare. Så är det till exempel inte med Playtime. Genom att spela in filmen i 70 mm ville jag öppna ett stort fönster mot livet. Mina bilder förutsätter en viss medverkan från åskådarens sida. Ibland blir det så, att i sin önskan att avslöja avsikter som inte finns, upptäcker åskådarna inte dem som är verkligen är utsagda. Mitt scenario är en mim-balett utförd av de människor vi dagligen trängs med. Huvudpersonen (m. Hulot) står inte längre för de komiska effekterna, det gör istället de människor som genom sina karaktärer, sin natur eller sitt yrke uttrycker en sann komik. Men, säger man, varför skall man begära denna extra ansträngning av åskådarna? Jo, för att få dem att lägga märke till alla de lustiga smådetaljer som omger oss, och när man upptäckt dem i filmen kam man upptäcka dem på gatan följande dag. Men om man inte kan se likheten mellan en bukett liljekonvaljer och formen på lyktstolparna runt omkring Orly, så går man inte bara miste om den poetiska intentionen i denna gåva till den unga utlänningen - man lämnar Paris omgiven av liljekonvaljer - utan man kan också verkligen fråga sig varför jag utan skäl avslutar min film med en enkel bild av de lysande lampknippena."

Kuraterat av Tora Berg.