Images of Sweden - I andras ögon
Hur ser Sverige och svenskarna ut när omvärlden får bestämma? Det är en fråga att ta med sig in i serien "Images of Sweden" där Cinemateket visar ett brokigt urval av filmer som på ett eller annat sätt visar upp ett Sverige sett med internationella ögon.
"Norden var en väldigt viktig del av historien, Stockholm är en egen rollfigur. Direkt när vi kom hit och började rekognosera insåg vi hur viktigt det var att inte byta ut miljön. Det var här fiktionen föddes och det var här vi skulle spela in." När David Fincher valde att filma Stieg Larssons bästsäljare Män som hatar kvinnor (2005), The Girl with the Dragon Tattoo (2011), tvekade han inte. De svenska miljöerna skulle vara kvar och befolkas med internationella filmstjärnor. Resultatet är biffigare än Niels Arden Oplevs svenska version från 2009 där Michael Nykvist och Noomi Rapace har huvudrollerna. Att det uppstår viss komik när Daniel Craig och Rooney Mara försöker uttalar svenska orter och namn får läggas till bonuskontot.
Anthony Asquiths valde också att förlägga sitt drama Två levande och en död (1961) till svenska breddgrader. Men knappast för att miljön var oumbärlig för handlingen. Filmen är visserligen baserad på norrmannen Sigurd Christiansen roman To levende og en død (1931), inspelad i Stockholm och Västervik med Gunnar Fischer som fotograf, Lorens Marmstedt som produktionsledare och Alf Kjellin i en huvudroll, men den Patrick McGoohan-ledda moralgåtan är i huvudsak en brittisk historia. Inte ens Isa Quensel som högljudd fransyska eller den lilla detaljen att i stort sett alla rollfigurer har svenskklingande namn lyckas rucka på den känslan.
Mer brittiskt blir det när Victor Saville låter ett neutralt Stockholm vara navet i sin romantiska agentsnurr Spioncentral Stockholm (1937). Vivien Leigh, några år innan hon blev internationell storstjärna i Borta med vinden(1939), smugglar hemlig information i klänningsveck och förälskar sig i tyske filmstjärnan Conrad Veidt känd från bland annat Dr. Caligaris kabinett (1920), Casablanca (1942) och skräckklassikern Orlacs händer (1924).
Stockholm är kanske den stad som syns mest i internationella filmer. Till och med i animerad form. Tycker du att du känner igen dig i Hayao Miyazakis Kikis Expressbud och den fiktiva staden Koriko, så beror det antagligen på att den till stora delar är utformad efter Gamla stan i Stockholm och Visby på Gotland. Han besökte städerna i samband med att han ville få Astrid Lindgrens godkännande att göra en animerad version av Pippi Långstrump och tog starka intryck av vad han såg. Tyvärr har det inte blivit någon Pippi-film för Miyazaki, Kikis Expressbud (1989) är förmodligen det närmaste vi kommer. Om vi inte räknar med sonen Goro Miyazakis tv-serieversion av Ronja Rövardotter då förstås.
I Torbjörn Axelmans surrealistiska samtalstripp Må vårt hus förskonas från tigrar (1975) möter vi ett Gotland som skiljer sig från det som Miyazaki upplevde. Axelman bjuder in den amerikanske artisten Lee Hazlewood till sin stuga i Själsö strax norr om Visby. De pratar om livet och låter sig uppslukas av nostalgiska återblickar samtidigt som den synska Fedra frammanar andar vid bordet. Regissören beskriver själv filmen bäst med orden "Det här är något annat. Något helt annat". Vi visar även deras hårdkokta samarbete Smoke (1971) i en nyrestaurerad version där Lee Hazlewood spelar exilamerikan i Sverige som hamnar i våldsamt trubbel.
Danska tonårsromansen Vill du se min snygga navel? (1978) är betydligt mer finstämd. Claus är förtjust i klasskamraten Lene och en klassresa till ett Småland befolkat av kufar, raggare och älgjägare blir hans chans att komma henne lite närmare. Søren Kragh-Jacobsens regidebut fångar känslan av första kärleken med all den blandning av osäkerhet och lycka som den innebär. I irländska När Finbar försvann (1996) tar regissören Sue Clayton Sverigeresan längre norrut och möter såväl renar som hembränt och tango.
När den amerikanska författaren och debattören Susan Sontag var på besök våren 1968 fick hon ett erbjudande av Sandrew att göra en film i Sverige. Hon tackade ja och bara några månader senare drog inspelningen av Duett för kannibaler (1968) igång. En regidebut som följde tätt inpå att hennes essäsamling Konst och antikonst (1966), som i original har den tydligare titeln Against interpretation, släppts. Filmen bjuder på Lars Ekborg, Gösta Ekman, Adriana Asti och Agneta Ekmanner i en smått surrealistisk makt- och relationsdans. Kanske inte uppe i de nivåer som några av de filmer som Sontag tydligt låtit sig inspireras av, men ett tidsdokument och en mörk syrlighet som heter duga. Hon har sammanfattat sina erfarenheter från sin tid i Sverige i essän A letter from Sweden (1969) där hon bland annat konstaterar "Sverige är det enda land jag känner till där misantropi är en respektabel attityd, en som människor ofta bekänner sig till (hur djupt de menar det är en annan sak) och uttrycker sympati för."
Serien Images of Sweden bjuder på en mosaik av bilder från ett Sverige sett ur en lite annan synvinkel.
