Sverige mardrömmer - Folkhemmet i brand
När broschyren Om krisen eller kriget kommer damp ner i svenska hushåll 2018 var det många som tog emot budskapet lättviktigt och rentav slängde den. Men efter några år med pandemi, stigande uppvärmning av jordklotet och krig i vårt geografiska närområde blev broschyren högst aktuell, och den nya upplagan har laddats ner omkring 55 000 gånger sedan den släpptes i oktober 2024. I texten finns det råd om hur medborgaren ska agera ifall det sker en plötslig olycka och hur man bäst ska handla och förbereda sig. Sättet som Myndighetssverige agerade här har väckt internationell uppmärksamhet men även inspirerat andra länder att ta efter på liknande sätt.
Vi lever i ett land som lyckligtvis klarat sig undan krig och större katastrofer under en längre tid. Däremot har vi under olika perioder levt i ett mobiliseringstillstånd där faran varit överhängande. Under dessa tider har vi behövt upprätthålla en ständig beredskap. Inom den svenska filmhistorien har det funnits verk som har laborerat med scenariot om hur man skulle agera både individuellt och kollektivt om en oförutsedd kris möjligen skulle uppstå.
Ingmar Bergman som ofta beskylldes för att skapa apolitiska och samhällsfrånvända filmer gjorde Skammen under det politiskt händelserika året 1968. Det är en film om ett musikerpar som drar sig undan till en ö mitt under ett pågående inbördeskrig som till slut når deras trakter. Bergman skildrar hur en eventuell kris i Sverige skulle påverka och bryta ner den enskilde individen. Filmprojektet hette likaså till en början Kriget.
En liknande framtidsbild var även Andrej Tarkovskij inne på när han filmade i Sverige. I Offret (1986) är det Erland Josephssons rollfigur Alexander som hör mullret av den annalkande apokalypsen och vill offra sig själv till gud för att skona resten av mänskligheten. Det är symptomatisk att den sovjetiska regissören, som kommer från det land som förlorade flest människoliv under andra världskriget gör en film i Sverige, en av få europeiska nationer som inte deltog i kriget. Enda scenen i Offret som inte utspelas på Gotland äger rum på Tunnelgatan i Stockholm, där människor i panik springer undan vad som förefaller vara ögonblicket efter ett kärnvapenanfall. Samma plats som bara några månader innan filmens premiär stod i centrum när statsminister Olof Palme sköts till döds, en av det moderna Sveriges största öppna sår och fortfarande ett nationellt trauma.
Ett annat mörkt kapitel i vårt lands historia skildras i Baltutlämningen (1970), som inte är någon fiktiv fantasi om en sannolik katastrof, utan en högst reell berättelse om en skamfläck för den svenska staten. 146 balter som hade stridit för Tyskland under andra världskriget men befann sig som flyktingar i Sverige begärdes utlämnade till Sovjetunionen. Sverige var inte tvungen att utvisa dessa men gjorde det ändå trots att man visste att de skulle gå en dyster framtid till mötes.
Vi lever i en värld där den slutgiltiga katastrofen eller domedagshotet känns mer tänkbart för allt fler och där främst den yngre generationen inte alltid är säker på att ha en framtid att se framemot. Det kan röra sig om klimatkatastrof, förödande krig, världsomspännande pandemi eller accelererande och okontrollerbar AI-utveckling. Såväl politiker som medier gör oss ständigt påminda om att vi befinner oss i det mest allvarliga säkerhetsläget på decennier och måste infinna oss i en permanent beredskap. I serien "Sverige mardrömmer" görs några nedslag i den svenska filmhistorien där olika regissörer föreställt sig vad ett folks eller en nations fasor och rädslor skulle kunna vara och hur de skulle kunna se ut.
