Sverige minns - Det förflutna får liv
Att rörliga bilder kan ge åskådaren en illusion av gångna tider stod klart redan vid filmmediets födelse. Bland de absolut första filmer som spelades in på svensk mark hittar vi Slagsmål i Gamla Stockholm (1897), en kort filmscen inspelad av franska bolaget Pathé i den kulisstad föreställande 1500-talets Stockholm som byggts upp som en del av Stockholmsutställningen samma år. När den svenska spelfilmsproduktionen ett drygt decennium senare på allvar tog fart var några av de första verken historiska filmer, såsom medeltidsdramat Bröllopet på Ulfåsa (1910) och Runebergsfilmatiseringen Fänrik Ståls sägner (1910), båda regisserade av Carl Engdahl. Alltsedan dess har filmskapare gång på gång återvänt till den svenska historien för att söka inspiration till filmer i olika genrer.
Ser man till vilka tidsåldrar de filmiska tidsresorna gestaltat så är det knappast en jämn spridning. Medan vissa historiska epoker premierats har andra, som exempelvis hela den långa forntiden, i det närmaste ignorerats. Skulle någon mot förmodan söka igenom den svenska filmhistorien på jakt efter ett gripande stenåldersdrama eller en lustig bronsålderskomedi så skulle denna person inte hitta något alls, trots att en mängd fantasieggande föremål från dessa tidsåldrar kan beundras på våra svenska museer. Däremot har många filmer under det gångna seklet förlagts till tjusarkungen Gustav III:s regeringstid under 1700-talet. Ofta har denna tid gestaltats med ett starkt historieromantiskt skimmer, trots att detta är en av få tidsåldrar i Sverige med kungligt envälde. I serien visar vi både Gustaf III och Bellman (1908) och Elis Ellis Två konungar (1925) som exempel på detta.
Anledningarna till att skildra svunna tider på film kan vara många, men en sak att ha i åtanke är att de historiska filmerna ofta säger mer om den samtid i vilken de spelades in än den avlägsna tid i vilken de utspelas. När vi idag ser Åke Ohbergs Snapphanar (1941) är det svårt att tänka bort att den gjordes mitt under brinnande världskrig. Hotet från främmande makt som filmens 1600-talsbönder upplever måste ha varit snarlikt det som svenska befolkningen kände vid inspelningstiden. Här anar vi också den historiska filmens politiska kraft, då den rättfärdigar kampen mot fienden även om denna i det här fallet råkar vara den svenska armén.
Just att belysa samtidspolitiken genom att förlägga en film till dåtiden återkommer ofta. I den sällan visade feministiska episodfilmen Den långa vägen (Torsten Bergström, 1947) görs nedslag i flera svunna tidsåldrar för att visa hur långt kampen för kvinnors rättigheter hade kommit på 1940-talet. I andra fall kan fortfarande blödande politiska sår belysas, som Sveriges omdebatterade eftergifter till Sovjetunionen i Johan Bergenstråhles Baltutlämningen (1970) eller den svenska statens övergrepp på den samiska befolkningen i Amanda Kernells Sameblod från 2017.
Filmer förlagda till förgången tid kan väcka nostalgiska känslor och rentav stärka åskådaren i minnet av hur en historisk epok var. Många i publiken kände igen sig i 1970-talskänslan som Lukas Moodysson fick fram i Tillsammans (2000) och när andra världskriget-skildringen 1939 (Göran Carmback, 1989) skulle spelas in uppmanades till och med allmänheten att skicka in sina minnen från krigsåren för att bidra till filmens manus.
Är då den dåtidsskildring som filmen ger helt sann? Oftast inte, men frågan är om det ens är poängen med att förlägga en films handling till det förgångna. Filmen är i mångt och mycket en kommersiell produkt och den bild av dåtiden som förmedlas kan därför inte skilja sig alltför mycket från publikens föreställning av historien även om anakronismerna får både historiker och arkeologer att reagera. Men uppfattningen om tidsåldrar kan förändras, vilket inte minst ses om man jämför två medeltidsskildringar som Ingmar Bergmans stilfulla Jungfrukällan (1960) och Erich Hörtnagls mer skitiga Petri tårar (1995) med varandra. Vad dessa filmer säger om dåtidens historiesyn och hur väl bilden av det förflutna som förmedlas i dem överensstämmer med din egen syn på den svenska historien får du chans att avgöra på Cinemateket under våren.
