Hur queer var Ingmar Bergman?
Det går att hitta queera rollfigurer i var och varannan film av 100-årsjubilaren Ingmar Bergman. Men varför var han intresserad av att gestalta homo- och bisexualitet? Vad gjorde att han intresserade sig för queer långt innan begreppet började användas och hur ser nutida filmskapare på Bergman i relation till dagens HBTQ-gestaltningar? Ett Filmrum under 2018 års Pridefestival i Stockholm.
Var: Pride House, Fri scen, Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels Torg i Stockholm
När: torsdag 2 augusti, 14.00–14.45
Kan man nämna Ingmar Bergman i samma mening som HBTQ-film? Ja, måste svaret bli. Tämligen okänt för många är att Ingmar Bergman var genuint intresserad av homo- och bisexualitet, med många queera karaktärer i hans filmer. Det finns tolkningar av Hets, från 1944 med manus av Bergman, där läraren, Stig Järrel, är attraherad av sin unge vackre elev, Alf Kjellin, och utsätter honom för, minst sagt, okonventionella läxförhör. I Törst från 1949 skildras uppvaktningen mellan två kvinnor, Birgit Tengroths Viola och Mimi Nelsons Valborg. Berättelsen slutar med att Viola, fylld av förakt och förnekelse av sin homosexualitet, begår självmord.
I ett panelsamtal modererat av Jan Göransson, presschef på Filminstitutet, samtalas det om hur queer Ingmar Bergman egentligen var. Medverkar gör Isabel Cruz Liljegren, dramatiker och regissör, Dawid Ullgren, regissör och manusförfattare och Mette Aakerholm Gardell, regissör.
Alla tre paneldeltagarna är högaktuella med egna queerfilmsprojekt som vi också får höra mer om under samtalet!
Evenemanget genomförs i samarbete med Scensverige / Stolt Scenkonst
Parad!
Vi går i paraden även i år, lördag 4 augusti. Om du vill åka med så gäller det att snabbt mejla david.ballester@filminstitutet.se. Först till kvarn gäller.
Publicerad 19 juni 2018